En dåres envishet

I går trotsade jag och min sambo det dåliga vädret och gick och lyssnade på författaren Niklas Krog (www.niklaskrog.se) som höll föredrag på stadsbiblioteket. Han berättade om sin väg till skrivandet och hur han blev författare "på riktigt". Och han var både rolig och trevlig och intressant, men jag har redan hört det mesta förr. Fast det är skönt det med, på sätt och vis. För det bevisar att det funkar, att det går.
Niklas Krog menar att det där med att bli författare, det handlar inte så mycket om talang. Mest av allt måste man vara envis. Förbannat envis. En dåres envishet. Det gäller att aldrig ge upp, aldrig sluta, oavsett hur mycket det tar emot. Det handlar om att våga tro på att det går, även när oddsen talar emot det...
För något år sen möte jag en gammal klasskamrat på Bokmässan i Göteborg. Jag hade just börjat på Författarskolan och berättade om den.
    "Egentligen vill jag också gå en sån kurs", svarade hon då, "men jag vågar inte."
    Vadå vågar inte? tänkte jag. Själv hade jag inte haft en tanke på vad jag vågade eller inte vågade när jag sökte. Det här var något som jag bara måste göra. Jag skulle ha hatat mig själv i all evighet om jag tackat nej bara för att jag "inte vågade".
Så är det med mig och skrivandet. Jag fortsätter, ven då jag knappt står ut med att se vad jag skriver, då allt känns som skit. Jag fortsätter, trots att högen med refuseringsbrev växer för varje år. Jag fortsätter, eftersom jag inte kan se något annat alternativ. Jag fortsätter, eftersom jag är en dåre. Med en dåres envishet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0