att läsa är att tolka

Efter att ha sträckläst Philip Pullmans Den mörka materian-trilogi, och även sett filmen som bygger på den första boken, Guldkompassen, upptäcker jag med viss förtjusning att Vatikanen är på krigsstigen igen. Och den här gången är målet för deras fördömande just Pullman och Guldkompassen.
De kallar den "gudsförgäten och kall och utan hopp" eftersom det inte finns någon chans till frälsning.
Så fullkomligt olika vi läser och tolkar böcker, tänker jag, som tyckte att Pullmans trilogi var full med just hopp. Just det som Vatikanen fann så stötande, att  böckerna bygger på den "enskilda individers förmåga att påverka händelseförloppen", är just det som jag själv ser som bokens viktigaste, och mest hoppingivande, budskap.
Själv undrar jag om det nog inte egentligen är sättet som kyrkan och dess anhängare porträtteras på som stör katolska kyrkan, men faktum är att mycket av det otäcka som Magisteriet i böckerna gör sig skyldiga till är sånt som också katolska kyrkan gjort, till exempel att aktivt förfölja oliktänkare. Men att de inte vågar känna vid sin egen smutstvätt borde inte gå ut över tre bra böcker.
Sen är det ju lite roligt att böckerna är över tio år gamla och Vatikanen inte börjat klaga förrän nu, då det kommer en filmatisering. Tänk vad många barn (och vuxna med för den delen) som har hunnit utsättas för Pullmans gudlösa budskap under den tiden!
För övrigt är det här bland de bästa böcker jag läst på bra mycket länge. Läs dem du också.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0