Gothiques bokblogg

I lördags avslutade jag ännu en skrivarcirkel, den andra för den här terminen. Det har varit en bra kurs, som jag lagt ner mycket tid på att planera. Den har fokuserat nästan helt på självbiografiskt skrivande, och jag tycker att både jag och eleverna fått en hel del att tänka under kursens gång. Nu måste jag smälta det ett tag och se vad jag kan utveckla och ta med till nästa kurs.
Det var de bra sakerna.
För den här kursen har också dragits med en massa problem.
Till att börja med hade jag bara tre deltagare, vilket är knappt hälften av vad som vanligtvis krävs för att få genomföra en studiecirkel. Till en början var sju personer anmälda, men tre dök aldrig upp och den fjärde hoppade av efter första gången. Det visade sig att hon fått helt felaktig information om kursen från studieförbundet som anordnade den.
Vad gör man åt sånt?
Det stod klart och tydligt i kurskatalogen vad cirkeln skulle handla om. Jag har förklarat det för studieförbundet ett flertal gånger. Men ändå gick det inte in.
När jag pratade med de deltagare som faktiskt gick så visade det sig att även de fått felaktig information. Någon på studieförbundet hade tydligen sagt att det var en "vanlig" skrivarcirkel. Samma person hade också sagt att det var en fortsättningskurs för såna som tidigare gått skrivarcirkel. När jag snokade än mer i det verkade det dessutom som om personen i fråga anpassat sin information efter vem det var som frågat. Frågade man efter en fortsättningskurs så fick man svaret att det var en fortsättningskurs.
Allt för att värva deltagare.
Att sen deltagarna inte fick det de efterfrågat verkade vara ett mindre problem.
Problemet är att det blir mitt problem. Det är jag som håller kursen, det är jag som står för kursens innehåll.
Just nu har jag ingen större lust att hålla cirklar på detta studieförbund till hösten, och om jag skulle hålla någon så får det bli en helt "vanlig" skrivarcirkel. Det är tydligen det enda de klarar av.
Själv ser jag en poäng i att utveckla mina cirklar, att försöka med nya inriktningar, att gå vidare och inte bara harva i samma spår om och om igen.
Medan den första frågan från studieförbunden brukar vara hur många deltagare som vill fortsätta till nästa termin. De brukar nämligen ringa upp alla som gått cirklar och fråga om de vill gå igen. Hur utvecklande är det? Hur får man då in friskt blod?
Jag vet att det inte alltid är lätt för dem att få allt att gå ihop, att de måste ha ett visst antal deltagare för att över huvud taget kunna sätta igång en cirkel. Men får man det genom att hela tiden försöka värva gamla deltagare, eller bör man försöka marknadsföra sig mer? Nå ut till nya grupper genom nya kanaler. Jag vet vad jag håller på.
Gå vidare. Utvecklas.
Och det är just det jag planerar att göra. Det är därför jag spinner idéer kring att starta eget. Så att jag kan ha kontroll över mina egna skrivarkurser. Så att jag kan ge dem utan att behöva anpassa mig efter studieförbunden.


Läser just nu: Sofia Rapp Johansson - Silverfisken