Gothiques bokblogg

Förra helgen (19 - 20 maj) tillbringade jag på en fritidsgård i Stenestad i västra Skåne, tillsammans med fyra av mina klasskamrater från Författarskolan. Två dagar fyllda av skrivande, inspirerande samtal och skogspromenader, för att inte tala om all god mat som vår värd Ingvar lagade. Mellan måltiderna knaprade vi cashewnötter som galningar. Jag vet inte vad det är, men jag gillar att ha något att tugga på när jag arbetar. Tydligen är jag inte ensam om det.
De här sammankomsterna har blivit ett sätt att ladda batterierna på. Jag skulle inte vilja vara utan dem nu, även om jag måste erkänna att jag var en smula skeptisk till en början. Jag är ingen social människa. Men alltsammans har blivit så över förväntan bra. Nu ska vi ha sommaruppehåll, men vi kör igång igen till hösten.

Den här helgen var jag ensam hemma, så när som på katten. Jag hade tänkt sätta mig ner och rensa bland mina dikter. Jag har nämligen en samling på runt sjuttio dikter som bara ligger. Ett tag funderade jag på att bara låta dem ligga, men nu börjar jag bli sugen på att arbeta med dem igen. Jag tänkte att en helg ensam hemma vore perfekt för det. Korka upp en flaska rödvin, sätta mig ner på golvet och bara bre ut alla dikterna, plocka med dem, läsa dem, klippa i dem, forma om dem. Lät hur roligt som helst.

Det som hände var att jag glömde bort alltsammans. Först i dag, vid frukost kom jag ihåg det: Visst fan, dikterna! Nu ligger de där fortfarande, och jag funderar på om jag inte kan köra iväg sambon på något nytt äventyr, så att jag får en ny helg för mig själv.

Inte för att helgen blev oproduktiv. Jag skrev klart en novell och filade på en kvartsfärdig roman som behöver arbetas om. Novellen skickade jag nyss iväg till Story. Få se om de vill ha den.

Och jag har blivit blixtförälskad i Rufus Wainwright.