blodrött

Jag far skoningslöst med rödpennan över mitt stackars manus som allt mer börjar likna mordoffret i romanen. Alldeles blodrött! Och ibland känns det verkligen som om jag gör våld på min stackars bebis av ord. men samtidigt vet jag att den kommer att må bättre av det, det kommer att bli en renare och mer fokuserad berättelse av det. Och det är ju det jag vill. Jag vill att den här romanen ska bli så bra som jag nånsin kan få den. Det är ju nästan allvar nu ju!
Men visst, jag svettas. Tänker: herregud vad håller jag på med? Vad har jag gett mig in på? Tänker att det kanske är skönare att bara förbli en liten amatörförfattare utan stor press att leverera. Men samtidigt inte. För jag vet ju att det inte finns något alternativ, inte på allvar. Särskilt inte nu. Nu ska det bli riktigt förbannat bra. Nu ska jag leverera. Basta!

Annars sitter jag mest och läser John Ajvide Lindqvists nya, Människohamn. Mitt skräcksug verkar ha vaknat igen. Bra, bra, det är verkligen på tiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0