Gothiques bokblogg

I natt gick jag och lyssnade på Biblioteket, där det pratades om bland annat sommarläsning. Och sommaren är och har alltid varit min intensivaste läsperiod under året. Vad jag förstod så kan sommarläsarna delas upp i två kategorier: dels de som ser fram emot att få koppla av med lite lättsam läsning, typ deckare och chick-litt, dels de som vill passa på att bilda sig lite nu när de har gott om tid och som därför väljer lite seriösare litteratur, t.ex. klassiker.
Själv tillhörde jag länge den senare kategorin. Under tonårens sommarlov läste jag allt från Singoalla till systrarna Brontë, det vill säga många av de böcker som nämndes i svenskaundervisningen men som vi aldrig läste i helhet. Något jag hade stor nytta av när jag började plugga litteraturvetenskap några år senare. Min bästa klassikersommar var 2006, då jag hann med sju stycken, bland annat Mrs. Dalloway, Stäppvargen och 1984. Sen blev jag litteraturkritiker. Det innebär att jag numera inte i första hand försöker läsa en viss typ av böcker på sommaren utan mest riktar in mig på att läsa det jag vill läsa. När man ägnar en stor del av året åt att läsa på kommando blir de där böckerna man själv väljer plötsligt väldigt värdefulla. Så i sommar har jag inga bildningsambitioner alls (eller i alla fall nästan inga). Jag ska läsa fantasy, sci- fi och skräck i stället.
En annan sak de pratade om i programmet var hur sommaren ofta innebär att man förknippar en viss bok med en viss plats, ofta den plats där man befann sig då man läste den. Det känner jag också igen. För att ta ovan nämnda Singoalla som exempel så minns jag väldigt tydligt hur jag låg på en filt på gräsmattan och läste, där ett par gigantiska körsbärsträd gav behaglig skugga. Om jag går ännu längre tillbaka i tiden minns jag hur jag som hästtokig tioåring låg på garagetaket, som jag hade bekväm tillgång till genom mitt sovrumsfönster, och läste hästböcker ur Wahlströms ungdomsbokserie, de där med de röda och gröna ryggarna, ni vet. De hade titlar som Petras ponny, Pysen vinner och Lotte på ridläger och jag älskade dem urskillningslöst. Garagetaket var stekhet men med en filt under gick det bra.
Nu är jag ju ingen strandfantast men om jag ändå skulle råka hamna där ser jag till att ha en bok med mig. Som jag nämnt tidigare läste jag Laurell. K. Hamiltons Guilty Pleasures på en strand. Jag har också starka minnen av hur jag läste slutet på Peter Straubs Gengångare under ett parasoll på en svartstening strand på Santorini. Dånet från vågorna blev det perfekta bakgrundsljudet. Jag har alltid tyckt att skräck passar bra i värmen. Den kyler liksom ner hjärnan. Pröva själva så får ni se.