bokfika (för att vintern kommer...)
Eftersom solen för en gångs skull sken passade jag på att ta en bokfika på balkongen. Vem vet när det blir möjligt igen liksom. Som så många andra verkar göra just nu, så läser jag en bok av George R.R. Martin. Och ja, det har kanske lite att göra med en kommande teveserie med samma titel, men faktum är att boken stått i hyllan i några år nu, införsökaffad av mig själv. Dock inte till mig själv, utan till sambon. Han håller för närvarande på med del fem i serien. Själv har jag bara läst enstaka noveller av Martin tidigare, och känner honom bäst som manusförfattare till en av mina favoritteveserier på 80-talet, nämligen Beauty and the Beast.
Till saken hör ju att om det är två saker jag är skeptisk till då det gäller böcker så är det teglstenar och långa serier. Jag medger att jag inte riktigt vet vad jag gett mig in på här, men är kanske är ett bra sätt att bearbeta mina fobier på. För så här långt tycker jag väldigt bra om boken. Den är välskriven, genomtänkt och känns...ja, annorlunda mot vanlig dussinfantasy. Efter urskillningslös fantasyläsning på 90-talet utvecklade jag, förutom en allergi mot långa serier, en viss aversion mot high fantasy. Inga svärdsvingade hjältar i avlägsna magiska riken för min del, tack. Numera håller jag mig hellre till subgenrena, urban fantasy och new weird. Den här stackars boken har alltså tre saker som talar emot den. Trots det vill jag knappt lägga den ifrån mig.
Katten gjorde mig för övrigt sällskap därute, men frågan är om det var boken eller mina kex som lockade mest...
