Filosoferande
Tidningsbud är:
väckarklockssignaler halv tre på natten, filmjölk och müsli, blåmärken på benen, svarta fingrar, små söta kaniner överallt, soluppgångar, overkliga moln, nattradio, förhårdnad under vänster lillfinger, vitsvansade harar, regn, kall morgonklar luft, prata med katter, svettig rygg, nyckelskrammel, cykelgnissel, havregrynsgröt med sylt, pappersnäsdukar, morgonlugn....
Läser just nu: Martina Lowden - Allt
väckarklockssignaler halv tre på natten, filmjölk och müsli, blåmärken på benen, svarta fingrar, små söta kaniner överallt, soluppgångar, overkliga moln, nattradio, förhårdnad under vänster lillfinger, vitsvansade harar, regn, kall morgonklar luft, prata med katter, svettig rygg, nyckelskrammel, cykelgnissel, havregrynsgröt med sylt, pappersnäsdukar, morgonlugn....
Läser just nu: Martina Lowden - Allt
Återkomsten
Jag har spenderat hela helgen i Harry Potter-land och dök upp därifrån i runt klockan fem i eftermiddags. Det känns som om jag blivit körd i en torktumlare och mitt huvud är fortfarande fullproppat med J.K. Rowlings figurer.
Jag visste redan då jag köpte boken, lördag klockan 10, att jag skulle sträckläsa den. Det fanns inget annat alternativ. Praktiskt nog var sambon bortrest så det var bara katten som protesterade när jag försvann in i trollkarlsvärlden i flera timmar i sträck.
Och jag älskade det. Jag har inte känt mig så här upprymd på månader.
Jag tror inte riktigt att jag har fattat att det är slut nu, att det inte bli mer Harry Potter. Då jag köpte den första boken, någon gång i sena november 1999, tycktes den här dagen väldigt avlägsen och ointressant.
Men nu vet jag. Nu vet jag allt. Alla frågetecken är uträtade.
Det känns... underligt. Tomt.
Så nu blir det väl till att läsa om allting från början igen.
P.S. Jag har knappt skrivit ett ord på hela helgen, knappt i dag heller. Jag hade planerat in så mycket som jag skulle börja ta itu med i dag, bland annat redigeringen av min senaste roman, men det går bara inte just nu. Det får vänta tills i morgon då jag förhoppningsvis är mindre Potter-omskakad. D.S
Jag visste redan då jag köpte boken, lördag klockan 10, att jag skulle sträckläsa den. Det fanns inget annat alternativ. Praktiskt nog var sambon bortrest så det var bara katten som protesterade när jag försvann in i trollkarlsvärlden i flera timmar i sträck.
Och jag älskade det. Jag har inte känt mig så här upprymd på månader.
Jag tror inte riktigt att jag har fattat att det är slut nu, att det inte bli mer Harry Potter. Då jag köpte den första boken, någon gång i sena november 1999, tycktes den här dagen väldigt avlägsen och ointressant.
Men nu vet jag. Nu vet jag allt. Alla frågetecken är uträtade.
Det känns... underligt. Tomt.
Så nu blir det väl till att läsa om allting från början igen.
P.S. Jag har knappt skrivit ett ord på hela helgen, knappt i dag heller. Jag hade planerat in så mycket som jag skulle börja ta itu med i dag, bland annat redigeringen av min senaste roman, men det går bara inte just nu. Det får vänta tills i morgon då jag förhoppningsvis är mindre Potter-omskakad. D.S
Bokrecension
Hallandsposten publicerar min recension av Johanna Nilssons Landet med de tusen namnen i dag. Tyvärr finns inte recensionen på nätet. Det är min första recension som jag fått betalt för. Nu är jag nästan litteraturkritiker på riktigt. Till hösten blir det förhoppningsvis fler recensioner från mig i Hallandsposten.
Läser just nu: Sofi Oksanen - Stalins kossor
Läser just nu: Sofi Oksanen - Stalins kossor
