Gothiques bokblogg

Jag tror inte att jag har nämt det tidigare, men jag har gått med i en bokcirkel. Och inte är det någon liten kompiscirkel heller, utan tio för mig helt okända människor som jag nu ska prata böcker med tisdagar var tredje vecka. Dessutom är jag yngst med minst femton år.
Men det spelar förstås ingen större roll eftersom alla älskar att läsa.
Vi hade vårt första riktiga boksamtal i tisdags och boken i fråga var Sándor Márais Glöd. En bok som jag förmodligen inte skulle ha läst om jag inte "tvingats" till det. Fast det är ju lite av poängen, eller hur? Att läsa böcker som man inte skulle ha hittat till på egen hand. Och jag tyckte faktiskt att boken var bra.



Till nästa gång har jag fått dem att läsa Vígdis Grímsdottirs Jag heter Isbjörg jag är ett lejon.

I dag rök kattens andra hörntand också. Men tack vare försäkringen är jag inte ruinerad. Sen hjälper det ju att jag inte har så många räkningar den här månaden. Ironiskt nog var de flesta "lyx-räkningar", det vill säga sånt som jag egentligen, i strikt mening, skulle kunna ha klarat mig utan. Typ privata ridlektioner och...ja, böcker. För jag var ju bara tvungen. Det fanns ju liksom inget alternativ. Jag vet att jag egentligen är alldeles för gammal och helt fel målgrupp, men...
Jag är ju ett lika inbitet Stephenie Meyer-fan som alla andra...
Fråga mig inte varför. Inte är det Meyers språk som lockar i alla fall. Och handlingen är mer än en smula banal, det medger jag. Dessutom gillar jag inte Edward. Ja, ni läste rätt. Jag gillar honom inte. Han är helt okarismatisk och faktiskt rätt trist. Och jag, som brukar avguda vampyrer, finner att jag hellre hejar på varulven. Där har vi de enda verkliga känslorna i de där böckerna.
Kanske är det just därför jag vill läsa Breaking Dawn. För att jag när ett litet hopp om att Bella till slut ska ta sitt förnuft till fånga och dumpa iskillen och rymma med varmblodet i stället.
Fast det lät dröja innan jag får tillfälle att försvinna ner i Meyer-träsket igen. Recensionsböckerna radar upp sig och varenda en verkar vara minst fyrahundra sidor tjock.
Nästa helg kanske?

Tidigare skrev jag att Sofi Oksanens nya bok "Baby Jane" var det bästa jag läste förra månaden. Här förklarar jag utförligare varför jag tycker det.

Jag fortsätter att recensera ungdomsböcker, nu senast Ingrid Remvalls häftiga Prismagalaxen - Silvertrådarna.

Mycket recensionsböcker i september. Mycket låneböcker från biblioteket också. Trots det kom jag hem med tolv nya böcker från Bokmässan. Jag fattar inte riktigt varför jag har så svårt för att läsa de böcker jag köper. Borde kanske införa lånestopp nu.
Sen blev det bara två ljudböcker den här månaden eftersom jag varit befriad från jobbet som tidningsbud. Har haft lite dålig fantasi på den fronten, utbudet på biblioteket är ju något mer begränsat, så ingen av ljudböckerna var någon större hit. 

Lise Indahl - Den osynliga
Johan Kinde - Någon sorts extas
Ida Säll - Jenny Häggs mamma solar brösten i sovrummet
Johanna Lindbäck - Min typ brorsa
Jeff Lindsay - Dearly Devoted Dexter
Sofi Oksanen - Baby Jane
Ingrid Remvall - Prismagalaxen - Silvertrådarna

Ljudböcker
Denise Rudberg - Matilde
Mia Törnblom - Så dumt!

Bäst i september: Utan tvivel Sofi Oksanens nya.
Sämst i september. Denise Rudberg igen. Matilde var om möjligt ännu tristare än Jenny S. Nu gör jag officiellt slut med Rudberg.