Gothiques bokblogg

Mitt favoritloppis Byring & Bråte hade säsongspremiär i går och jag gjorde tre fina fynd: Monika Fagerholms Diva, Jessica Kolterjahns Ut ur skuggan samt Victoria Benedictssons Pengar. Efteråt hade min sambo ett ärende till biblioteket (ja, faktiskt! fast det hade inget med böcker att göra...) och medan jag strosade runt föll min blick på Död tills mörkret faller av Charlaine Harris, det vill säga den svenska översättningen av Dead Until Dark. Nu hade jag egentligen inte tänkt läsa Sookie Stackhouse-böckerna på svenska, men eftersom jag fortfarande är osäker på om jag vill köpa dem eller inte så tänkte jag att det kanske är lika bra att pröva gratis först. Om jag gillar den är det ju bara att köpa och fortsätta att läsa på engelska. Och om jag inte tycker om den har jag inte förlorat något. Så Död tills mörkret faller fick följa med mig hem, trots att jag egentligen inte skulle låna något. Men ni vet ju hur bra det där brukar funka...

Jag recenserar ju inte bara böcker för Hallandsposten, utan även för fantasyföreningen Catahya. Där kan man bland annat läsa mina recensioner av New Amsterdam och Kall hud, två av mina sommarfavoriter.

Eftersom jag mest recenserar ungdomsböcker får jag sällan äran att ha en förstadagsrecension. Men med Sara Kadefors Borta bäst lyckades jag faktiskt. Dessutom var det en riktigt bra bok.




Förresten har jag lagt till ett gäng nya länkar.

Att jag är en usel TV-tittare är inget nytt. Jag har för det mesta noll koll på vad som sänds, vilket är anledningen till att jag inte upptäckte Being Human förrän serien nästan var slut (tack och lov för SVT Play...). Tur för mig att jag åtminstone har en dagstidning som kunde informera mig om att True Blood började i kväll (komplett med bild på Alexander Skarsgård med huggtänder och allt, vilken, måste jag medge, gjorde mig rätt förväntansfull). Jag har inte läst Charlaine Harris böcker än, även om jag stått och fingrat på dem på SF-bokhandeln ett par gånger. Jag är fortfarande lite tveksam, dels för att jag inte gillar långa serier, dels för att jag tycker att hela konceptet påminner lite för mycket om Laurell K. Hamiltons Anita Blake-böcker (och vi vet ju alla hur det gick med dem). Men eftersom det inte är varje dag man får vampyrer i public service-kanalerna ville jag förstås se True Blood. Och om jag gillar TV-serien kommer jag nog att läsa böckerna (vilket är en ovanlig ordning för mig som i vanliga fall är en strikt "boken först"-typ).

Så vad tyckte jag då?
Tja, så här strax efter första avsnittet måste jag medge att jag inte är stormförtjust, men ändå  tillräckligt intresserad för att vilja se mer (jag menar, det är ju ändå vampyrer!) . Så räkna med att jag sitter spikad framför teven även nästa onsdag. Jag kanske till och med tar en sväng förbi svt.se och spanar in extramaterialet innan dess.

"Din besatthet av litteratur är rätt gullig" - sa min sambo då jag återigen kom hem med en kasse biblioteksböcker, trots att recensionsböckerna har börjat trilla in igen och jag dessutom har fullt med olästa böcker i hyllorna.

Om man inte orkar/vill läsa så finns det andra saker man kan göra när man semestrar på Österlen. Man kan till exempel ta en tur till Kaffestugan Annorlunda där man får så här fin fika.

I går kom vi hem från en veckolång semester i Skåne. Egentligen var det inte så avancerat, det handlade mest om att hälsa på föräldrar och koppla av på landet. Naturligtvis tänkte jag läsa. På en semestervecka borde man ju hinna med åtminstone två böcker. Jag hann med en. En ynka bok, och då var den inte ens särskilt tjock. Ian McEwans Lördag, 316 sidor. Men det var något med den där boken som väckte ett så intensivt motstånd i mig att jag sällan kom igenom mer än trettio sidor om dagen. Och det är förbannat lite för att vara mig. Dessutom hade jag inte möjligheten att strunta i att läsa den eftersom vi ska diskutera den i bokcirkeln i morgon. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör att jag inte gillar den. Ibland gjorde jag det, bitvis kunde jag vara riktigt engagerad. Men det varade sällan i mer än ett tiotal sidor, sen började jag tappa fokus igen. Till slut blev jag i alla fall klar med den, på söndagen typ två timmar innan det var dags att åka hem. Det var en lättnad. I jämförelse kan jag säga att jag läste hundra sidor Sara Kadefors bara på tåget hem, en resa på ungefär tre och en halv timme. Och då läste jag inte ens hela tiden.
Annars är jag inte den som släppar med sig massor med böcker då jag ska åka bort. I stället brukar jag ta tillfälet i akt att utnyttja de böcker jag kan finna på platsen. Det finns gott om bokmalar både bland släkt och vänner, så det finns alltid någon jag kan låna av.

Sen julen 1994 har jag skrivit upp varenda bok jag har läst. Det började med att jag fick en läsdagbok i julklapp det året, en blå liten sak med titeln Min läsjournal tryckt i guld på framsidan. I den kunde man skriva upp bokens titel, författaren och vilket datum man påbörjat boken. Där fanns också plats för boktips och citat. Min första läsjournal sträckte sig från 24/12 1994 till den 15/10 1998. Den första antecknade boken i den var En vampyrs bekännelse av Anne Rice och den sista Robin Hobbs Vargbroder.
Sen dess har jag haft flera andra modeller av läsdagbok. Jag har bland annat haft en sån här:

I går tumlade jag ut ur Bläckvärlden, mer eller mindre välbehållen. Egentligen borde jag sätta mig ner och läsa Ian McEwans Lördag nu (till bokcirkeln), eller Sara Kadefors senaste (att recensera). Men vad gör jag? Jo, jag börjar läsa om Den oändliga historien i stället och hoppas att jag faktiskt ska ramla igenom sidorna på riktigt den här gången.


P.S Och det är ett sorgligt faktum att jag kommer att blir exakt som Elinor Loredan då jag blir gammal. D.S

Det var ett tag sen jag läste Vilddjuret vaknar av Mattias Johnsson. Här är i alla fall recensionen.

Festival, bröllop (nej, inte mitt eget) och mer jobb än vanligt har gjort det här till en ojämn läsmånad. Den började långsamt men tog sig mot slutet, inte minst för att jag tryckte i mig 665 sidor Cornelia Funke på rekordtid.

Albert Sánchez Piñol - Kall hud
Lotta Lundberg - Låta sig hända
Delphine de Vigan - No och jag
Katja Timgren - Ingenting har hänt
Erica Jong - Rädd att flyga (omläsning)
Cornelia Funke - Bläckmagi

Ljudböcker
Stieg Larsson - Flickan som lekte med elden

Bäst i juli: Bläckmagi! Jag har blivit fullkomligt tokig i de här böckerna. Läste ut Bläckmagi klockan halv två på natten till fredag och svor högt över det faktum att det inte finns några nattöppna bibliotek eller bokhandlar. Så jag fick helt enkelt rusa ner till Bokia på fredagen för att införskaffa fortsättningen, Bläckdöd. För jag måste ju bara veta hur det går! Funke klår både Rowling och Meyer med hästlängder, om ni frågar mig.

Sämst i juli:
Nej, kan faktiskt inte hitta något riktigt bottennapp den här månaden. Till och med Stieg Larsson lyckades imponera lite på mig. Han är visserligen ingen vidare stilist och gestaltningen är sådär, men han är riktigt schyst på att väva ihop spännande berättelser.