Gothiques bokblogg

Knappt hade jag hunnit avsluta The Absolute Sandman vol. 1 förrän sambon släpade hem volym 2 plus Watchmen. Så nu har vi i alla fall var sitt album att läsa (Sandman vol.1 läste vi parallellt med ett bokmärke var i albumet. Det funkade. För det mesta i alla fall...).
Seriefrossan har dessutom spridit sig till ett annat medium. Vi fick ett presentkort från Lovefilm i julklapp och utnyttjar det nu som bäst genom att kolla på anime i form av Hellsing.

En av mina absoluta favoritförfattare, Inger Edelfeldt, pratar på DN om ett av min absoluta favoritmonser, vampyren. Hör hennes åsikter om bland annat Stephenie Meyer.

Sen Vulkan dök upp för något år sen har jag då och då roat mig med att provläsa slumpvis valda böcker i deras utbud. Och jag är INTE IMPONERAD!
I tre fjärdedelar av de böcker jag har läst förekommer det stavfel, grammatiska fel, typografiska fel, alla möjliga sorters fel! Och då handlar det alltså bara om de första 5 - 6 sidorna i boken. Resten kan jag bara föreställa mig, men jag tvivlar på att det blir bättre. I bästa fall är prosan medioker, för det mesta rent usel. Gestaltningen är obefintlig, stilen träig och stel. Som lektör skulle jag aldrig rekommendera något av dessa manus för utgivning.
Därmed inte sagt att allt som finns på Vulkan är uselt, men mina chanser att hitta de där riktigt bra böckerna är små. De drunknar helt enkelt i all skit.
Men visst kan "förlag" av Vulkans sort ha en funktion när det gäller att snabbt få ut aktuella böcker till läsarna. Deras publicering av Skuggutredningen är ett bra exempel. Men skönlitteratur...nja...
Jag måste erkänna att jag redan från början var skeptisk till Vulkan. Deras affärsidé bygger på att alla som vill ska kunna ge ut en bok. Visst, okej, det kan väl ses som en demokratisk handling.
Men vad ger det oss läsare? Rätten att lägga pengar på litteratur av riktigt dålig kvalité?
Visserligen finns det mycket dåligt hos de traditionella förlagen också, men då slipper jag åtminstone stavfel i vart och vartannat stycke.

I lite över två månader nu har jag lyckats avhålla mig från att låna böcker från biblioteket och i stället botaniserat i mina egna hyllor, vilka ärligt talat svämmar över av oläst litteratur. Men i går kunde jag inte hålla mig längre. Abstinensbesvären blev för stora. Kanske var det diskussionerna kring Sveriges Radios Romanpris som utlöste det., bokprat gör mig alltid så himla nyfiken. Alltså kom jag hem med en hög bestående av Andrezej Tichýs Fält, Malte Perssons Edelcrantz förbindelser och Åsa Mattssons Salong F (som inte har något med romanpriset att göra utan liksom bara åkte med ändå för att den verkade intressant). Och så  hade The Absolute Sandman vol 1 också kommit in (så då blir det att jag läser den före Death-serien, för att få det i rätt ordning).
Yup, det verkar som om min helg är uppbokad.

Hitintills har jag mest tagit del av seriehjältar i filmform, men efter att ha upptäckt att vårt eminenta bibliotek i Halmstad faktiskt har en hel del riktigt bra seriealbum har jag börjat tänka om. Således har jag reserverat Absolute Sandman Vol 1, vilket min sambo följde upp med att reservera Watchmen. Så nu planerar vi seriefrossa. Medan jag väntar på att albumen ska komma in kan jag ju alltid läsa Death: The High Cost of Living, som jag fick i födelsedagspresent.

För övrigt har biblioteket i Halmstad nu också Eskapix i sitt tidskriftsutbud. Vet inte hur mycket jag har haft med den saken att göra, men jag känner ett par av bibliotekarierna....

Okej, kattherren har visserligen försökt äta mig några gånger, men att det var så här illa trodde jag inte... Tror det är dags att sticka från lägenheten nu. Ner till stallet. Till hästarna. Stora trygga hästar. Mmmm...
Ligger du också illa till? Testa här.

I gårdagens Hallandsposten recenserade jag en ny science fiction roman för ungdomar, Oönskad av Gemma Malley.

Jag har tidigare hävdat att jag tycker alla som ser John Ajvide Lindqvist som Sveriges ende skräckförfattare inte vet vad de snackar om. I en intervju på Bokhora bekräftar nu respektable Mattias Fyhr detta.
"Att påstå att Sverige inte har haft skräck förr, eller att den blivit ”rumsren” nu är ganska ytligt, enligt min bedömning ett kallt beräknat PR-trick för att tjäna pengar på unga människor som gillar skräck men som inte känner till historien."

Kunde fan inte ha sagt det bättre själv!

P.S Inget ont om Ajvide Lindqvist. Han skriver jättebra böcker och det är kul att han nått ut till så många läsare. Men han var absolut inte först med att skriva skräck i Sverige, något som okunniga medier gärna vill få oss att tro. D.S

Kort månad + tjocka böcker = inte så bra för statistiken. Fick ta några korta på slutet för att det inte skulle bli helt katastrofalt.

Stephen King - Duma Key
Michael Cunningham - Timmarna
Gemma Malley - Oönskad
Audrey Niffenegger - Tidsresenärens hustru
Maria Fagerberg - Lingonstigen 114
Anders Paulrud - Fjärilen i min hjärna

Bäst i februari: Stephen, min Stephen! Det var alldeles för länge sen senast! Förlåt mig, jag ska aldrig göra så igen. Nu ska det bli minst ett par King om året.
Sämst i februari: Ingen faktiskt.