Gothiques bokblogg

Ibland undrar jag hur många helt fantastiska romaner som står och väntar på mig i min egen bokhylla utan att jag vet om det. Soulless av Gail Carriger köpte jag på Forbidden Planet i London då jag var där i september. Gick på personalens rekommendationer, och läste några sidor i den redan samma kväll, över en bägare med Ben & Jerrys. Vid det tillfället var jag inte jätteimponerad, fast jag medger att jag nog var mer fokuserad på glassen än på boken just då.

För ett par dagar sen tog jag upp den igen. Jag behövde lite distraktion från Bengt Ohlssons Kolka, något som inte var fullt så socialrealistiskt och laddat. Lite steampunk skulle kanske passa, tänkte jag, och började läsa Soulless. Och då jag väl börjat var det svårt att sluta. Fast med tanke på att den är full av vampyrer, varulvar, ångmaskiner, vetenskapsmän med storhetsvansinne och en hel del te, så var det väl inte helt otippat att det här skulle bli en favorit.

Miss Alexia Tarabotti visade sig dessutom vara en väldigt trevlig bekantskap, sin själlöshet till trots. Med mer skin på näsan (och vilken näsa sen…) än vad som är brukligt för viktorianska ogifta damer av god härkomst, har hon en tendens att hamna i de märkligaste situationer, varav en hel del inkluderar varulven Lord Maccon (”loud, messy, gorgeous”). Ibland är det nästan så att man sträcker sig efter skämskudden, men den formella brittiska tonen balanserar upp det hela. Just tonen i boken tycker jag är helt underbar, men jag är ju också förtjust i brittiska formaliteter á la Jane Austen. Behöver jag förresten nämna att humorn går i samma linje?

Soulless är första delen i serien The Parasol Protectorate, så nu hoppas jag få bok två och tre i födelsedagspresent, alternativt julklapp.