ljudbokstips

Förra månaden hann jag lyssna på ovanligt mycket ljudböcker. Som jag skrivit tidigare är mina krav på ljudböcker inte riktigt desamma som de jag har för vanliga pappersböcker. När jag läser själv är jag som regel väldigt tillåtande och gillar språkliga experiment och texter som tar ut svängarna både vad gäller form och innehåll. När det gäller ljudböcker däremot är jag mycket konventionell. Det ska vara enkla berättelser, ett rakt språk och inte för mycket utbroderande. Berättelsen ska gå direkt in i mitt huvud, det finns ju inget utrymme för att läsa om, ta pauser eller analysera. Samtidigt måste berättelsen vara så pass spännande och intressant att jag inte slutar lyssna och börjar tänka på annat. Det får alltså inte bli för enkelt heller, för då blir det tråkigt.

 

 

Det finns några författare som för mig funkar lika bra i både pappersboksformat och ljudboksformat. Marie Hermanson är en av dem. De flesta av hennes böcker har jag så att säga läst själv, två har jag lyssnat på. Nu senast var det hennes nya Himmelsdalen. Hermanson uppfyller alla mina krav på en bra ljudboksberättelse. Lättillgänglig och genomtänkt, men aldrig banal och förutsägbar. Boken var också väldigt bra uppläst av Magnus Roosmann.

 

Den andra författaren jag vill tipsa om är ny för mig, nämligen Mia Ajvide. Romanen heter Mannen som föll i glömska, och upplägget påminner faktiskt en del om Marie Hermansons romaner. Man vet liksom aldrig riktigt om det är något övernaturligt på gång eller inte, och inte får man något klart svar på det heller. Men det är hur som helst sjukt spännande. Kanske var Ajvides berättelse lite svårare att komma in i, men när jag väl kommit igång var den oerhört svår att släppa. Av någon anledning tycker jag att det är svårare att lyssna på manliga uppläsare jämfört med kvinnliga. De manliga rösterna försvinner på nåt sätt lättare in i bakgrundsljuden. Men Niklas Falk gör ändå ett riktigt bra jobb, och lyckas framför allt lyfta fram dramatiken i berättelsen.

 

Korta böcker funkar som regel väldigt bra som ljudböcker, och omtalade Felicia försvann av Felicia Feldt är bara drygt 4 timmar lång i ljudboksformat. Kapitlen är ibland extremt korta, bara ett par meningar, och handlingen hoppar ständigt fram och tillbaka i tiden. Till en början trodde jag att det skulle kännas jobbigt, men det gick fort att komma in i. Eftersom den inte är längre är det lätt att minnas hur avsnitten sitter ihop kronologiskt och uppläsaren Julia Dufvenius förtydligar skickligt med hjälp av tydliga pauser och övergångar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0