Gothiques bokblogg

Det där med att läsa ungdomsböcker som vuxen, hur självklart är det egentligen? De flesta andra som jag känner i min egen ålder, som ägnar sig åt sådan läsning är bibliotekarier och lärare. Som bok- och skrivarcirkelledare för unga hamnar jag åtminstone delvis själv i den kategorin. Och så recenserar jag väldigt mycket ungdomslitteratur. Att det blev så är mest en slump. När jag började skriva för Hallandsposten 2007 var det tydligen en nisch som behövde fyllas, och eftersom jag faktiskt läst barn- och ungdomslitteratur som ämne på högskolan kändes det inte helt orimligt att jag skulle ta det. Dessutom skriver jag ju för tonåringar och har en egen ungdomsbok på gång.

Egentligen är det lite ironiskt att jag skulle välja att skriva och läsa om just tonåringar. Jag tyckte själv inte alls om att vara tonåring och vantrivdes både på högstadiet och gymnasiet. Men ändå, kanske är det just därför. På grund av alla spänningarna, att man lever i någon sorts mellanting mellan barn och vuxen. Inte riktigt någotdera, men samtidigt både och.

Det är en intressant period som jag märker att jag dras till. Jag har ibland tänkt på att jag skriver (och läser) som jag gör för att ge min inre tonåringen en andra chans (eller kanske snarare mina inre tonåringar, för de verkar vara flera). Eftersom mitt verkliga tonårsjag mest gick runt och var deprimerad hela gymnasiet igenom känns det oerhört skönt att få uppleva samma grej genom en annans ögon. Vare sig jag läser om det eller skriver det själv. Det gör att jag lättare får syn på de stunder av mina egna tonår som inte kändes jobbiga. Som kanske till och med var lite bra.

Min poäng här är väl att fler vuxna borde läsa ungdomsböcker. Det är nyttigt att bli påmind om hur det är att vara femton ibland, även om man gjort sitt bästa för att förtränga det. Om inte annat kanske man uppskattar att vara vuxen mer.

En hög "ungdomsböcker" som alla går alldeles utmärkt att läsa även om man råkar vara "vuxen".