dystopier del 1

 

 

Att det kryllar av dystopier just nu har väl knappast gått någon förbi. Särskilt bland ungdomsböckerna har det formligen exploderat. Jag måste säga att jag är väldigt förtjust i genren. Kanske beror det på att jag själv är något av en pessimist. Jag tror faktiskt inte att vi kommer att fixa att hålla liv i den här ekonomin och det här samhället så värst mycket längre till, inte om vi inte är beredda att göra en hel del radikala förändringar. Tyvärr  verkar intresset för det vara minst sagt lågt.

 

En av mina favoritdystopier just nu är Matchad av Ally Condie. I en inte alltför avlägsen framtid lever människorna i till synes perfekta samhällen där alla har tak över huvudet och mat för dagen. Samfundet ser till att alla får precis vad de behöver, vare sig det är perfekt näringsbalanserad mat eller den idealiska partnern. Och det är det titeln syftar på. Matchningen som alla som vill bilda familj måste genomgå.

 

 

Du blir helt enkelt tilldelad en partner som både genetiskt och personlighetsmässigt matchar dig perfekt. Huvudpersonen Cassia blir dessutom matchad med sin barndomsvän och borde alltså vara hur lycklig som helst. Men naturligtvis går något fel, och naturligtvis finns där en annan som hon dras till. Någon som hon absolut inte kan matchas med.

 

Det jag gillar med Condies dystopi är att den är så subtil. Det är ingen uppenbar förtryckarregim som i Hungerspelen, de flesta människorna har det faktiskt bra, åtminstone materiellt sett. Våld existerar i stort sett inte och sjukdomarna blir färre och färre. Samtidigt saknas nästan alla valmöjligheter. Den fria viljan är ingenting värd i ett samhälle som hela tiden har den stora massans väl för ögonen. Mångfald är något negativt eftersom det är svårt att kontrollera. Begränsningarna finns där hela tiden, men man märker dem inte förrän man stöter emot dem. Här finns många likheter med klassiska verk som 1984 och Du sköna nya värld. Jag gillar också Cassias sätt att göra revolt genom förbjuden litteratur och kreativt skapande. För i en värld som är så fullständigt inrutad blir förstås den fria fantasin en hotfull fiende.

 

Samtidigt tror jag att det är precis det vi behöver mer av i vår egen värld. Kreativitet. Inom alla områden. Vi kan inte bara harva på i samma gamla spår, det behövs något nytt, något annorlunda. Annars är vi kanske på väg rakt in i Ally Condies dystopiska värld. 


RSS 2.0