Gothiques bokblogg

I vår har jag råkat hamna i ett skov av viktoriansk fantasy. Inte så konstigt egentligen, med tanke på att jag verkligen gillar den viktorianska eran och dessutom är ett stort fan av urban fantasy.

 

 

 

En av författarna som verkligen fångat mig är Libba Bray. Hennes trilogi om sextonåriga Gemma Doyle (A Great and Terrible Beauty, Rebel Angels och The Sweet Far Thing) utspelar sig på 1890-talet, och tar sin början i Indien, där Gemma är uppvuxen. Men efter att hennes mor dött under mystiska omständigheter tvingas familjen återvända till London och Gemma skickas till en internatskola för att fostras till en god hustru och husmor. Det är bara det att Gemma inte är särskilt intresserad av den potentiella framtiden. I stället vill hon utforska de krafter hon börjat ana inom sig, krafter som kan ta henne till andra världar där hon kan förverkliga sig själv och vara precis så fri som hon alltid drömt om. Tillsammans med sina tre nya vänner rymmer hon från internatet om nätterna för att ge sig hän åt magin. Men att leka med krafter man inte förstår eller behärskar kan vara mycket farligt …

 

 

Att fantasy skrivs ur ett feministiskt perspektiv hör ju inte direkt till vanligheterna, men det är i hög grad precis det Libba Bray gör. Det som tilltalar mig mest med böckerna är sättet flickorna använder magi för att undslippa de stereotypa könsroller de tvingats in i av samhället. I sin egen värld har de ett milt sagt begränsat svängrum, och de förväntas finna sig i att andra tar beslut kring deras framtid över deras huvuden. I de magiska världarna är det däremot möjligt för kvinnor att ha makt, något som blir flickornas främsta drivkraft.

 

 

Gemmas främsta mål i livet är alltså inte att vinna en ung (övernaturlig) mans kärlek, även om sexualitet och attraktion också spelar en roll i boken, utan att få rätten att bestämma över sitt eget öde och ta kontroll över sin egen tillvaro. Mest av allt strävar hon efter att förstå och behärska sin förmåga, även om den ibland kan vara skrämmande.

 

Men när man har magiska förmågor finns det alltid andra som vill använda dem i eget syfte, och många kämpar för att tvinga Gemma att gå just deras ärenden. Att hon som ung kvinna har så mycket makt provocerar och hennes rätt till kraften ifrågasätts ständigt. Fostrad som hon är till att behaga försöker Gemma till en början tillfredställa deras krav, men allt eftersom inser hon att hon först och främst måste lita till sitt eget omdöme och inte blint följa andras.

 

 

 

Här finns också ett klassperspektiv, gestaltat i Gemmas vän Ann, som är dubbelt begränsad, inte bara som kvinna utan som en kvinna utan familj och tillgångar. Eftersom hon inte har något arv är hon otänkbar som hustru och hennes enda möjlighet att försörja sig är att bli guvernant till andras barn. Trots magin har hon svårt att tro att någon förändring är möjlig i det fallet. Hennes öde tycks beseglat, men hon kan inte sluta drömma.

 

 

Gemma själv kämpar mot sin attraktion till den indiske pojken Kartik. Eftersom han är omöjlig som potentiell fästman vågar hon vara sig själv ihop med honom, medan hon tillsammans med de män som skulle kunna intressera sig för henne, ständigt måste låtsas vara någon hon egentligen inte är. Hon inser att en stor del av hennes tillvaro som vuxen kvinna kommer att gå ut på just detta. Att spela ett spel, att upprätthålla en fasad och foga sig i det andra väljer åt henne, medan hon själv längtar efter sanning och ärlighet, frihet och möjligheten att göra egna val och inte ständigt underkasta sig andras vilja. Hon inser också att det kommer att krävas mycket mer än bara magi för att ändra på det. Den magiska världen ger en tillfällig fristad, men kommer verkligheten någonsin att erbjuda henne samma självständighet? Eller är hon dömd till att leva ett ständigt dubbelliv?

 

Vad är det som gör att jag, så fort jag känner mig lite nere eller stressad eller rent allmänt ur form, tar min tillflykt till biblioteket för att låna en hög böcker, trots att jag har massor med egna olästa hemma? Och sen börja läsa på allihopa, på en och samma helg. It makes no sense! Grejen är att jag verkligen har massor med böcker hemma som jag faktiskt vill läsa, för att inte tala om recesnionsböcker som jag borde läsa. Men ändå så ligger där nu en fin liten hög med biblioteksböcker på soffbordet. Och det känns väldigt bra. Inspirerande till och med. Jag får en enorm läslust bara av att titta på den.

Är det någon mer än jag som lider av liknande problem?

Är det vårvädret som gör att jag tappar läsfart? I april tillbringade jag nog fler lördagar på balkongen, påtande med plantor och frön, än i läshörnan i soffan. Totalt blev det trots allt tio böcker.

Fritiof Nilsson Piraten - Bock i örtagård
Ally Condie - Matchad
Agnès Desarthe - Ät mig
Kristoffer Leandoer & Åsa Ekström - Namnsdagsflickan
Cassandra Clarke - Clockwork Angel
Stephen King - Magker och glas (ljudbok)
Moa Herngren - Jag skulle aldrig ljuga för dig
Lauren Kate - Fallen (ljudbok)
Sanna Tahvanainen - Jag vill behålla precis allting
Sofia Malmberg - Elin under havet

Bäst i april: Eftersom jag verkar vara inne i ett viktorianskt skov just nu fatstande jag verkligen för Clockwork Angel. Ser fram emot del två. Också Stpehen Kings serie Det mörka tornet fortsätter att hålla hög kvalité.

Sämst i april: Fallen. Aldrig mer änglaromantik! Läste Becca Fitzpatricks Fallen ängel för ett par år sen och tyckte då att den var det värsta skit jag läst på länge. Men den här är värre...

Antal fackböcker: 0. Hann inte med någon den här månaden. Betyder det att jag måste läsa två i maj?