david lynch goes japan?
I går läste jag ut Kafka på stranden av Haruki Murakami. Jag har varit nyfiken på Murakami ett tag. Efter vad jag hade hört verkade hans romaner vara helt i min smak.
Och det stämde.
Kafka på stranden är en underlig roman, full av mystiska händelser och gåtor, samtidigt som det finns en stark inre logik i berättelsen. Genre? Jag har ingen aning. Magisk realism kanske, men bitvis tangerar den science fiction. Den får mig att tänka på Twin Peaks, det är samma stämning, samma känsla. Det känns som om jag som läsare fått en liten glimt av en ännu större berättelse. Framför allt ger boken läsaren en nästan total frihet. Jag kan (och måste) tolka det som händer helt på egen hand. Murakami ger inga klara svar.
Jag har definitivt fått mersmak. Är just nu väldigt sugen på Fågeln som vrider upp världen. Men jag ska ju varken köpa eller låna några fler böcker det här halvåret...
nyårsambitioner
Jag ger inga nyårslöften. Däremot har jag ofta en massa ambitioner för det nya året. Och en av dessa var att jag under 2008 skulle ägna mer tid åt de böcker som redan står i min bokhylla och mindre tid åt att jaga efter andra. Jag ska med andra ord undvika att köpa nya böcker samt inte låna på mig stora högar biblioteksböcker.
Tre veckor in på det nya året kan jag konstatera att det gått...sådär.
För det första kan jag aldrig hålla mig borta från Byring & Bråte, så jag instiftade snabbt en undantagsregel gällande det stället. Man köpa böcker på Byring eftersom pengarna går till Amnesty, och alltså räknas det som välgörenhet. Och vem kan förresten motstå ett inbundet exemplar av James Joyces Odysseus för bara 25 kronor?
Däremot har jag svårare att förklara de sex biblioteksböcker som ligger på soffbordet och väntar på att bli lästa. Det var ju faktiskt inte alls meningen. Visserligen är det väl bara till att vandra till biblioteket och lämna dem, men jag har väldigt svårt för att skilja mig från böcker innan jag har läst dem. Men de här blir de sista, i alla fall för det här halvåret.
Sen har jag inte en aning om hur jag ska klara av bokrean...
Tre veckor in på det nya året kan jag konstatera att det gått...sådär.
För det första kan jag aldrig hålla mig borta från Byring & Bråte, så jag instiftade snabbt en undantagsregel gällande det stället. Man köpa böcker på Byring eftersom pengarna går till Amnesty, och alltså räknas det som välgörenhet. Och vem kan förresten motstå ett inbundet exemplar av James Joyces Odysseus för bara 25 kronor?
Däremot har jag svårare att förklara de sex biblioteksböcker som ligger på soffbordet och väntar på att bli lästa. Det var ju faktiskt inte alls meningen. Visserligen är det väl bara till att vandra till biblioteket och lämna dem, men jag har väldigt svårt för att skilja mig från böcker innan jag har läst dem. Men de här blir de sista, i alla fall för det här halvåret.
Sen har jag inte en aning om hur jag ska klara av bokrean...
soundtrack
Jag skriver nästan jämt till musik. Och det går inte med vilken musik som helst, det måste passa till det jag skriver. Oftast har jag två, tre album som jag lyssnar på om och om igen under arbetet med längre projekt. Det är ett sätt att hitta rätt stämning på men också ett trick för att snabbt hamna i "skrivartrans". När jag vet att just den här musiken hör till det här projektet blir det också lättare att komma igång med skrivandet. Mitt nuvarande projekt, Ekon, stod länge utan soundtrack men nu har jag äntligen hittat rätt musik. Det blev Hooverphonic - Blue Wonder Power Milk och Placebo - Meds. Båda har en lite vemodig ton som passar till den här berättelsen.
Andra skrivfavoriter är VNV Nation - Futureperfect, Depeche Mode - Black Celebration, The Cure - Bloodflowers och Disintegration, Magenta - Little Girl Lost och Tiamat - Judas Christ. På alla de här skivorna (och några till) har det funnits låtar som verkligen hjälpt mig att komma vidare, som på ett eller annat sätt hängt samman med det som hänt i berättelserna. På så sätt får mina skrivprojekt inte bara ett soundtrack utan också en "theme song".
Men det går inte att återanvända musik. Har jag en gång använt ett album till ett särskilt skrivprojekt så kan jag inte skriva något annat till samma musik sen. Ofta tar det ett år eller så innan jag över huvud taget kan lyssna på musiken igen, på vanligt sätt.
Jag har hört talas om andra författare som arbetar på samma sätt. Så vad har ni andra för skrivmusik?
Läser just nu: China Miéville - King Rat
Andra skrivfavoriter är VNV Nation - Futureperfect, Depeche Mode - Black Celebration, The Cure - Bloodflowers och Disintegration, Magenta - Little Girl Lost och Tiamat - Judas Christ. På alla de här skivorna (och några till) har det funnits låtar som verkligen hjälpt mig att komma vidare, som på ett eller annat sätt hängt samman med det som hänt i berättelserna. På så sätt får mina skrivprojekt inte bara ett soundtrack utan också en "theme song".
Men det går inte att återanvända musik. Har jag en gång använt ett album till ett särskilt skrivprojekt så kan jag inte skriva något annat till samma musik sen. Ofta tar det ett år eller så innan jag över huvud taget kan lyssna på musiken igen, på vanligt sätt.
Jag har hört talas om andra författare som arbetar på samma sätt. Så vad har ni andra för skrivmusik?
Läser just nu: China Miéville - King Rat
grått nytt hår
Jaha, då var det alltså 2008. Jag måste medge att jag sett fram emot ett nytt år. Att få börja om på ny kula, nya projekt, nya ambitioner. Ursprungligen planerade jag att påbörja redigeringen av min ungdomsroman, med arbetsnamnet Livsviktigt. Men i stället började det nya året med ännu ett av de där "bra" refuseringsbreven gällande min skräck/fantasy-roman Höstmåne. Ett sånt där "vi gillar detta, det är bra, du skriver jättebra, men..."-brev.
Ibland undrar jag om inte det här egentligen är värre än de rena refuseringsbreven. Det känns som om jag är så förbannat nära, men ändå fattas det något. Vad ska man egentligen göra för att räcka ända fram?
Hur som helst la jag om mina planer och plockade fram Höstmåne igen. Så nu läser jag igenom den för jag vet inte vilken gång i ordningen.
Samtidigt har jag på allvar börjat skriva på nästa bok, med arbetsnamnet Ekon. Den har länge bara varit ett antal fragment i okronologisk ordning, men nu börjar den så sakteligen ta formen av en roman den också.
På fredag kommer Svensk bokhandels vårkatalog och då är det julafton igen för alla litteraturkritiker. Då får vi skriva önskelistor med de böcker vi vill recensera och kanske kommer den snälla kulturredaktören på tidningen att ge oss åtminstone en del av dem.
För övrigt läser jag som besatt. Sluträkningen över lästa böcker 2007 var pinsamt dålig. I alla fall för att vara jag. Så nu gör jag allt för att ta igen det under januari.
Ibland undrar jag om inte det här egentligen är värre än de rena refuseringsbreven. Det känns som om jag är så förbannat nära, men ändå fattas det något. Vad ska man egentligen göra för att räcka ända fram?
Hur som helst la jag om mina planer och plockade fram Höstmåne igen. Så nu läser jag igenom den för jag vet inte vilken gång i ordningen.
Samtidigt har jag på allvar börjat skriva på nästa bok, med arbetsnamnet Ekon. Den har länge bara varit ett antal fragment i okronologisk ordning, men nu börjar den så sakteligen ta formen av en roman den också.
På fredag kommer Svensk bokhandels vårkatalog och då är det julafton igen för alla litteraturkritiker. Då får vi skriva önskelistor med de böcker vi vill recensera och kanske kommer den snälla kulturredaktören på tidningen att ge oss åtminstone en del av dem.
För övrigt läser jag som besatt. Sluträkningen över lästa böcker 2007 var pinsamt dålig. I alla fall för att vara jag. Så nu gör jag allt för att ta igen det under januari.
