Gothiques bokblogg

Resultatet av årets första läsmånad blev följande:

Robin McKinley - Sunshine
Elizabeth Hand - Mortal Love
Mats-Eric Nilsson - Den hemlige kocken
Irène Némirovsky - Ensamhetens vin
Gull Åkerblom - Silverkniven
Charlaine Harris - Dead Until Dark
Melissa Marr - Ink Exchange
Charlaine Harris - Living Dead in Dallas

Bäst i januari: Sunshine. Helt enkelt en riktigt bra vampyrroman helt i min smak. Fast Mortal Love var också väldigt bra. Recensioner på dem kommer senare på Catahya

Sämst i januari: Silverkniven. Jag trodde verkligen att jag skulle gilla den här, men... Den är ju både hästbok och vampyrroman i ett, och jag är trots allt både gammal hästtjej och vampyrdiggare. Men det visade sig att vampyrer inte är särskilt övertygande som ridlärare. Eller åtminstone inte de här vampyrerna. Läs gärna min recension av boken i Hallandsposten.

Antal vampyrromaner: Fyra stycken! Det är nästan som på den gamla goda tiden då vampyrromaner var så gott som det enda jag läste.

Förra året kunde man se både "True Blood" och "Being Human" på svensk TV, vilket måste anses som ovanligt mycket vampyrer (och andra övernaturliga varelser) på en och samma gång, och jag som i vanliga fall inte är mycket till TV-tittare fick plötsligt en TV-serie att se fram emot för första gången sen "Arkiv X" slutade. Det här året ser ut att kunna bli lika bra. Säsong två av "True Blood" kommer på SVT längre fram i vår, och nästa fredag börjar "Vampire Diaries" på TV6, en serie som bygger på L.J Smiths böcker med samma namn. Jag minns att jag läste dem för lääänge sen, men kommer inte ihåg särskilt mycket av innehållet, så det är läge för en omläsning. Hur som helst hoppas jag på många trevliga TV-kvällar i vår.

Mitt första möte med Sookie Stackhouse i bokform gick ju inget vidare. Men skam den som ger sig, eller låter en usel översättning stå ivägen för en läsupplevelse. I julklapp råkade jag få True Blood Omnibus, en samling med de tre första Sookie Stackhouse-böckerna (på engelska, förstås, vi gör inte samma misstag två gånger) och i förra veckan började jag läsa. 
Och jag är positivt överraskad. Väldigt positivt överraskad. Jag måste medge att jag varit skeptisk till de här böckerna länge, men de var faktiskt riktigt underhållande. Och språket är inte alls så pjåkigt (vilket får mig att undra ännu mer över vad översättaren egentligen höll på med för att få det så dåligt på svenska). Harris är väl ingen fantastisk stilist, men det behövs ju inte heller i den här typen av litteratur. Visserligen påminner de en hel del om Laurell. K. Hamiltons Anita Blake-böcker, både i upplägget och i stilen, fast med en mer jordnära hjältinna. Vilket jag gillar. Jag har ju bestämt mig för att göra slut med Hamilton, eftersom de senaste böckerna i hennes serie varit i stort sett oläsbara. Så jag hakar väl på Harris i stället. Hon verkar åtminstone ha den goda smaken att inte låta sina böcker dra i väg mot 600 sidor, varav det mesta är oändliga metafysiska diskussioner och sexscener utdragna in absurdum. Hon har humorn som Hamilton tappat på vägen.
Och så gillar jag verkligen Eric.

Det nya nummret av Mitrania finns ute nu och jag har bidragit med en artikel om skräck och fantasy i Inger Edelfeldts författarskap.

Jag är ju som de flesta redan vet ett nyblivet fan av ljudböcker. De förgyller mina nätter som tidningsbudsvikarie, för att inte tala om badrumsstädningen. Än så länge har jag bara lyssnat på ljudböcker på svenska, men nu har jag gjort ett försök med en ljudbok på engelska. Tryckta böcker på engelska har jag läst sen jag var femton, men jag har av någon anledning fått för mig att det är för svårt att lyssna på engelska.
Men se där, jag hade fel.
Än så länge går det nämligen alldeles utmärkt att lyssna på en engelskspråkig uppläsning. Det tar förstås ett litet tag att komma in i det, men när man väl gjort det är det inte svårare att hänga med än de svenskspråkiga ljudböckerna.
Nu kan mitt val av ljudbok ha med saken att göra. Jag lade ribban lågt och bestämde mig för... Stephanie Meyers The Host. Meyer är ju inte direkt känd för sitt banbrytande språk, om man säger så. Vilket i och för sig är en fördel när det ska göras ljuböcker av det. I övrigt funkar The Host utmärkt som ljudbok, den har en enkel handling och inte alltför komplexa karaktärer. Det gör med andra ord ingenting om man missar någon minut här eller där, det går utmärkt att hänga med ändå. På minussidan är att den är lång. Jättelång. 22 timmar eller så. Alldeles för lång för min ljudbokssmak egentligen.
Vad jag tycker om den? Svårt att säga än, jag har bara lyssnat på drygt 3 timmar. Men jag hoppas att den är bättre än Breaking Dawn.

Förra månadens toppbok blev ju Whitechapel Gods av S.M. Peters. Och eftersom jag hade tid över passade jag på att recensera den för Catahya.

Ibland har man tur, nyårsgästen hade med sig ännu fler (försenade) klappar. Nu kan jag glädja mig åt följande böcker:

Okej, lässtatistiken för årets sista månad blev väl inte så jätteimponerande, men hjälptes upp lite med hjälp av ett par ljudböcker.

Inger Edelfeldt - Den täta elden
Amanda Hellberg - Styggelsen
Henrik Örneberg - Kapten Nova vid planetpolisen
Herta Müller - Hjärtdjur
Tobias Persson - Himlen hatar skinka
S.M. Peters - Whitechapel God

Ljudböcker
Helena Henschen - Hon älskade
Marjaneh Bakhtiari - Kan du säga schibbolet?

Bäst i december: Whitechapel Gods, underlig och stämningsfull steampunk. Språket är väl inte det bästa men världen Peters målar upp är fantastiskt fascinerande.
I bokcirkeln lät vi oss imponeras av Herta Müller som blev en ny gemensam favorit.

Sämst i december: Nej, det var nog inget riktigt dåligt.


Sammantaget har 2009 varit ett sämre läsår än 2008, bara 102 lästa böcker mot 115. Bättring utlovas.
Och om jag har något litterärt nyårslöfte så är det att läsa mer facklitteratur. Minst en i månaden ska det bli. Och att låna färre böcker på biblioteket (för närvarande har jag inte en enda biblioteksbok hemma!) och i stället läsa mina egna.

...eller varför inte läsa en kritisk diktsamling om religion, såhär efter julen. Tobias Persson har skrivit en som jag recenserar här. 

Sugen på lite humoristisk science fiction till helgen? I så fall kan jag rekommendera Kapten Nova vid planetpolisen. Lättsam och skojig läsning som passar på en slö nyårsdag.

Att hårda paket är det bästa som finns vet väl alla, och jag som dessutom fyller år två dagar före jul brukar få en hel del sådana. I år såg det ut så här:

I dagens Hallandsposten kan ni läsa min recension av Andreas Romans Någon i din säng.

November var ingen bra läsmånad. Vet inte riktigt vad det beror på, kanske har jag bara haft för mycket annat i huvudet. Det här ynkliga var vad jag hann med:

Joyce Carol Oates - Mörkt vatten (omläsning)
Andreas Roman - Någon i din säng
Isabella Varricchio - Pioner
Monika Fagerholm - Den amerikanska flickan
Caitlín R. Kiernan - The Red Tree

Ljudbok
Carolos Ruiz Zafón - Ängelns lek


Bäst i november: Jag säger The Red Tree. Först var jag tveksam, för Kiernan gör det inte lätt för läsaren. Intrigen är snårig och man vet aldrig riktigt vad som pågår. Men ju mer jag tänker på den desto bättre blir den. Och en bok som dröjer sig kvar är det allra bästa.


Sämst i november: Pioner. Inte för att den var dåligt skriven, men den engagerade mig inte. Jag kände mig rätt likgiltig till både handlingen, språket och personerna i boken. Kan inte heller minnas vad det var som fick mig att vilja läsa den.

I dagens Hallandspost, Emma Granholms Ett nytt liv på köpet.

Jag hade visserligen inte tänkt förvandla den här så kallade bokbloggen till en kattblogg, men den här minen är faktiskt helt obetalbar: