Gothiques bokblogg

Inspirerad av Bokhororna fick jag också för mig att skapa Mitt livs bokhylla, bestående av fem böcker som på något sätt präglat mig. Detta blev resultatet:

 

1. Bram Stoker - Dracula. Det här var visserligen inte den allra första vampyrbok jag läste, men den kom ganska tidigt och det är den vampyrroman jag läst flest gånger, varav åtminstone tre gånger varit som kurslitteratur. Detta har lett till att jag refererat till den i åtminstone två uppsatser i litteraturvetenskap. En stor inspiration både akademiskt och privat alltså.

 

2. J.R.R. Toliken - Sagan om Ringen. Boken som drog ner mig i fantasyträsket. Jag tillbringar fortfarande mycket tid där.

 

3. Nina Björk - Under det rosa täcket. Boken som gjorde mig till feminist. Nina Björk satte ord på och förklarade allt det som jag själv känt, men inte förmått uttrycka.

 

4. Stephen King - Staden som försvann. Jag hade läst ett par av Kings romaner redan innan jag kom till den här, men det var Staden som försvann som på allvar väckte och cementerade mitt intresse för skräcklitteratur.

 

5. Caitlín R. Kiernan - Silk. Också en bok jag läst flera gånger, helt enkelt för att Silk är den roman jag helst hade velat skriva. Hon kombinerar ett underbart språk med en komplex, skrämmande och mystisk handling.

 

Förresten, om någon tror att jag rensat ur bokhyllan bara för att kunna fota så har ni fel. Jag lånade bara katthyllan...

 

 

När jag var åtta år började jag rida. Ungefär samtidigt upptäckte jag (förstås) hästböcker, och under minst fem år framöver var det nästan det enda jag läste. Och jag läste urskillningslöst. Paket från Pollux hästboksklubb blandades med Wahlströms ungdomsböcker (ni vet de där med gröna och röda ryggar). De hästböckerna var nästan alltid delar i långa serier vars titlar började med ett egennamn (Petra och…, Pirkko och…, Lotte och…). Handlingen i de där böckerna har jag nästan helt glömt bort, vilket ärligt talat inte känns som någon större förlust. Men då och då snubblade jag över en hästbok som faktiskt stannade i minnet. En av dem är Nan Inger Östmans Rosettjakten från 1985. I sommars fick jag för mig att läsa om den, och jag blev förvånad över hur bra den stått sig.

Rosettjakten handlar om Nettan som vid bokens början just hamnat på sjukhus efter en trafikolycka. Nettan är vad man skulle kalla en riktig hästtjej. I stort sett hela hennes tillvaro kretsar kring hästar och i synnerhet tävlingar, ett intresse som ivrigt påhejas av hennes pappa. Boken är uppbyggd av en rad tillbakablickar, väckta till liv genom ett fotoalbum som Nettans pappa lämnat till henne på sjukhuset. Relationen mellan dem är milt sagt spänd och allt eftersom börjar man förstå vad som lett fram till att Nettan hamnat där hon är.

Det är naturligtvis mycket hästar i den, men intressant nog är det inte de som är den drivande handlingen. I stället är det just relationen mellan Nettan och hennes far, och till viss del också hennes syster som allt kretsar kring. Pappan visar sig vara en ”ponnyförälder” av värsta sort, och allt eftersom blir det tydligt att det är han som är den drivande kraften bakom flickornas tävlingsdeltagande. Deras prestationer på hoppbanan överskuggar allt annat.

Utöver att ha en riktigt bra handling som intresserar på flera nivåer så är Rosettjakten också väldigt välskriven. Både dialoger och gestaltning funkar utmärkt och språket flyter bra. Jag tror att jag var ungefär tolv när jag läste den första gången, och jag minns inte att jag upplevde den som varken för svår eller för lätt. Den var lagom helt enkelt. Min pocketutgåva av boken kom från En bok för alla, men i dag tror jag tyvärr inte att den går att få tag på någon annanstans än på bibliotek.

För övrigt så sysslar jag fortfarande med hästar, om än bara som lektionsryttare numera.

Jag tänkte hänga på Lyrans tematrio som den här veckan har temat sommarläsning, närmare bestämt att berätta om tre minnesvärda texter (romaner, noveller etc) som ni läst i sommar.

1. Jag börjar med en fackbok för en gångs skull, nämligen Anna Höglunds fantastiskt intressanta avhandling Vampyrer: En kulturkritisk studie av den västerländska vampyrberättelsen från 1700-talet till 2000-talet. Det är delvis den här bokens förtjänst att mitt gamla vampyrintresse blossat upp på nytt. Och jag hoppas att det kommer att sitta i ett tag, för jag insåg att jag saknat de där vasstandande monstren.

2. Sara Stridsberg - Darling River. Den här passade helt perfekt till sommarens varmaste och kvavaste dagar. Kanske för att stämningen i den verkligen är förtättad, tryckande och klaustrofobisk.

3. Eftersom jag ivrigt hävdar att sommaren inte är riktigt slut än, även om vädret just nu anser det motsatta, så tar jag med en bok jag läst ut ganska nyligen: China Miévilles The City & The City. Den här boken är skum. Den är också genialisk, originell och otroligt spännande. The City & The City är en deckare som utspelar sig i den mest bisarra stad som någonsin skådats i Europa, eller rättare sagt städer, för det är två olika. Var och en med sitt eget språk, egen valuta och egen kultur. De råkar bara ligga på exakt samma plats.

Jag har som sagt ägnat större delen av sommaren åt kursen Vampyrer och skräck, vilket resulterar i att jag läst ovanligt mycket vampyrlitteratur, både inom kursens ramar och utanför den. Trots att jag är en inbiten (ha!) vampyrfantast sen lång tid tillbaka var det ett tag sen jag verkligen frossade i litteratur om mitt favoritmonster. Just nu är jag särskilt förtjust i två olika vampyrserier: Charlaine Harris Sookie Stackhouse-böcker och Richelle Meads Vampire Academy.

 

Den senare upptäckte jag tack vare ett gäng unga vampyrfantaster som jag träffade på en Twilightnight i Halmstad för några månader sen och som varmt rekommenderade den. Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk till en början, men när jag hittade första delen på stadsbiblioteket bestämde jag mig för att ändå ge den en chans. Och jag blev väldigt positivt överraskad.

I Vampire Academy heter huvudpersonen Rose och hon är dhampir, det vill säga halvvampyr, vilket innebär att hon saknar de flesta traditionella vampyregenskaperna. Hennes jobb är i stället att skydda fullblodsvampyrerna, kallade moroi, från de onda odöda vampyrena, strigoi (moroi och strigoi är förresten gamla rumänska ord för vampyr). Och mest av allt vill hon skydda bästa vännen Lissa, en vampyrprinsessa som är den sista av sin släkt. Att det här är skrivet för tonåringar råder det inget större tvivel om, och ibland tycker jag att det blir lite väl klyschigt. Men samtidigt gillar jag Rose väldigt mycket. Hon är en kaxig tjej, som inte är rädd för att säga vad hon tycker och tänker och som knackar ner killar lika ofta som hon flirtar med dem. Hon är på kant med det mesta i tillvaron, och är ofta på väldigt dåligt humör, samtidigt som hon är extremt lojal mot Lissa. Jag gillar också att serien innehåller mer action och blod än vad till exempel Twilight-böckerna erbjuder. Naturligtvis finns det en del romantik med också, men en oväntad twist i tredje boken gör alltsammans betydligt mer komplicerat.

Jag började inte läsa Charlaine Harris böcker om Sookie Stackhouse förrän efter första säsongen av True Blood, och var rätt länge skeptisk till den. Nu tycker jag att bokserien är bättre än TV-serien. En av mina främsta invändningar mot att börja läsa serien var att jag tyckte den påminde alltför mycket om Laurell K. Hamiltons Anita Blake-serie. Upplägget är ju nästan detsamma. Skillnaden är väl att i Hamiltons värld har vampyrer och andra övernaturliga varelser alltid varit kända för mänskligheten, men det är först i modern tid som vampyrerna fått rättigheter. Och den fjärde Sookie Stackhouse-romanen var verkligen väldigt Hamilton-lik, särskilt när varulvarna också börjat lägga sig i. Men medan Hamilton skenat i väg och förvandlat sina romaner till långa harranger av explicita sexscener och obegripliga metafysiska diskussioner, håller sig Harris på en mer jordnära nivå. Sookie är ingen superkvinna som Anita Blake (som jag gillade bättre på den tiden då hon slog ihjäl monster i stället för att ligga med dem), även om hon också har sina speciella förmågor. Jag gillar att Sookie gör vanliga saker ibland, att hon har vanliga problem också (som om det inte räckte med vampyrerna…). Jag hoppas att hon fortsätter med det, trots att hennes tillvaro blir allt mer invecklad.

Ingen av serierna kan egentligen klassificeras som skräcklitteratur, om man med skräck menar litteratur vars främsta syfte är just att inge läsaren med denna känsla. Jag tror inte att någon blir särskilt skrämd varken av Vampire Academy eller Sookie Stackhouse-böckerna. I stället använder författarna vampyrer (och andra övernaturliga varelser) för att uttrycka annat än skräck. Och jag undrar om det inte är just därför de blivit så populära. Trots de senaste årens vampyrboom är vi fortfarande förhållandevis få som gillar riktig skräck, som i saker som verkligen skräms. Vampyrer blev var mans monster först när de förlorat mycket av det som gjort dem just monstruösa, men behöll tillräckligt mycket av sitt främmande skimmer för att förbli lite småfarliga. Jag skulle nog inte ha intresserat mig för någon av de här serierna om de inte innehållit just vampyrer, men jag inser också att vampyrerna som presenteras brås mer på oss människor än på säg Dracula. Och på sätt och vis tycker jag att det är lite synd. Samtidigt så blir det förbannat underhållande litteratur.

Jag kan inte riktigt förlika mig med tanken på att sommaren nästan är slut. Men det är väl bara att inse att så är fallet. På Bokhora vill de i alla fall veta vad och hur vi läst i sommar. Så varsågod.

 

1. Bäst i sommar?

Inledde sommaren med lite svensk urban fantasy, vilket visade sig vara en hit. Nene Ormes Udda Verklighet var mycket spännande. Jag upptäckte också Richelle Meads Vampire Academy-serie, som mot förväntan gick hem hos mig. Röde Orm i ljudboksform var också mycket underhållande.

 

2. Sämst i sommar?

Att jag tog med mig en trist recensionsbok då jag firade midsommar på Orust. Hade jag vetat hur mycket lästid jag faktiskt skulle få så skulle jag ha tagit med mig något som jag verkligen längtat efter att få läsa. Jag var inte heller särskilt förtjust i Josefin Palmgrens Engångsligg.

 

3. Vad har du helst läst på stranden?

Ingen strand för mig, förutom på kvällarna då jag helst tar en promenad där.

 

4. Var har du läst mest?

På balkongen, i sängen och i soffan. Då vädret var som bäst tillbringade jag hela eftermiddagar på balkongen med en bok.

 

5. Har du haft något läsprojekt under sommaren som du lyckats eller misslyckats med?

Jag har ju varit student i sommar, på kursen Vampyrer och skräck, vilket innebär att jag satt i mig en hel del vampyrlitteratur, både i skönlitterär- och fackboksform. I stort sett hela juli månad gick åt till det. Huruvida jag misslyckats eller ej återstår att se.

 

6. Nämn en ny bok som du har köpt i sommar!

Jag besökte Science Fiction-bokhandeln i Malmö i juli och fick något sorts spel och köpte fem böcker. Vampire Academy och Frostbite av Richelle Mead, White Cat av Holly Black, Drood av Dan Simmons och Nights of Villjamur av Mark Charan Newton. Men det är nog det enda jag köpt i sommar. För att vara ärlig så köpte jag egentligen inte White Cat heller, jag köpte Leviathan av Scott Westerfeld. Min sambo köpte White Cat och sen bytte vi. På så sätt köpte jag faktiskt bara fyra böcker till mig själv, vilket känns något mer försvarbart. Sen lär jag väl i och för sig läsa Leviathan också, även om den inte är "min".

 

7. Vad ser du fram emot att läsa i höst?

Jag vet inte om det är jag som har för snäv smak eller förlagen som har för tråkig utgivning, men det är inte mycket som lockar i höst. Inger Edelfeldts nya har jag redan hunnit läsa, så den kan jag ju inte se fram emot längre. Maria Svelands nya Att springa är förstås av intresse, liksom Siri Hustveds Den skakande kvinnan. Mest ser jag nog fram emot Delphine de Vigans Underjordiska timmar. Jag tyckte riktigt mycket om No och jag. På ungdomsbokssidan är det något bättre med nytt från såväl Cornelia Funke, Johanna Tydell och Mårten Sandén, vilka jag alla ser fram emot med spänning.

Jag har (för jag vet inte vilken gång i ordningen) belagt mig själv med köp- och låneförbud av böcker. Jag har redan alldeles för många olästa böcker hemma för att det ska vara försvarbart att släpa hem ännu fler. Men ingen regel utan undantag och i går fick jag chansen att smyga runt mitt eget förbud och skaffa nya böcker, inte genom att köpa eller låna, utan genom att byta.

Det var Kafé Rotundan, Halmstads trevligaste sommarkafé, som utlyst bokbytardag, så jag samlade ihop några dubbletter av recensionsböcker samt ett par pocketböcker som jag insåg att jag nog aldrig kommer att läsa om, och gav mig i väg.

På Rotundans scen fann jag, efter lite förvirrat letande, ett bord med böcker som vid första anblicken inte såg alltför imponerande ut. Men efter att ha vridit och vänt på högarna, som verkade bestå mest av deckare och biografier, fann jag till slut tre fina och välbehållna pocketböcker av intresse. Jag bytte således bort Inger Edelfeldts Samtal med djävulen, Daniel Sjölins Världens sista roman och Philip Roths Envar och fick i stället Suzanne Collins Hungerspelen, Susan Faludis Den amerikanska mardrömmen och Douglas Couplands Hej Nostradamus!. Särskilt glad blev jag över Hungerspelen, som jag blivit tipsad om flera gånger, och Coupland är en författare jag ofta fingrat på men inte kommit till skott att läsa än



Och bäst av allt, antalet böcker hemma i hyllorna är konstant, tre böcker ut och tre böcker in, även om jag medger att jag fuskade lite med Edelfeldt eftersom det var en dubblett. Jag har ett par böcker kvar som jag är villig att skiljas från. Tror att jag sparar dem tills nästa bokbytartillfälle uppenbarar sig.

Jag har varit extremt dålig på att uppdatera den här bloggen, vilket får mig att fundera över om jag vill ha kvar den eller ej. Det känns som om den är i behov av en rejäl upprustning. Den här månadens läsning har hur som helst nästan uteslutande ägnats åt ett väsen som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, nämligen vampyren.

Camilla Lagerqvist - Ciruksflickan
Anna Höglund - Vampyrer: En kulturkritisk studie av den västerländska vampyrberättelsen från 1700-talet till 2000-talet
Nancy A. Collins - Sunglasses After Dark (omläsning)
P.C. & Kristin Cast - Betrayed
Birgitta Stenberg - Alla vilda (ljudbok)
Charlaine Harris - Dead as a Doornail
Richelle Mead - Frostbite
Stephanie Meyer - Bree Tanners andra liv (ljudbok)
Barbara Hambly & Martin H. Greenberg (red) - Sisters of the Night
Richard Matheson - I am Legend

Åtta vampyrböcker allt som allt. Och då har jag inte räknat alla de artiklar och essäer och annat som jag satt i mig under kursens gång. På fredag är det inlämning och jag håller som bäst på att lägga sista handen vid min uppsats som handlar om hur kvinnliga vampyrer gestaltas i modern (ungdoms)litteratur.