Gothiques bokblogg

William Heinesen (1900-1991) är en av de stora färöiska författarna, flerfaldigt prisbelönad med bland annat Nordiska rådets litteraturpris. Han skrev både romaner, noveller och dikter,  dock mest på danska, men översatte själv sina verk till färöiska. De flesta av hans verk utspelat sig också där. Heinesen var dessutom verksam som konstnär och kompositör. 

Laterna Magica är en samling noveller, eller snarare skrönor och berättelser om udda livsöden från Färöarna. Vi möter Styva Stine som ständigt väntar på mannen som försvann till sjös, också då inget hopp om återvändande finns kvar, Bölepojken som ovetande blir förälskad i sin halvsyster, Varma Fanny som är notoriskt otrogen, samt flera andra vanliga och mindre vanliga människor. Ramberättelsen är en promenad genom hemstaden Tórshavn, som har tusenåriga anor, som författaren företar sig just i skymningen, och läsaren är hans följeslagare. Heinesen glider obehindrat fram och tillbaka genom tidsåldrarna, tilltalet är familjärt och gemytligt. Vissa berättelser har drag av magisk realism medan andra är vardagliga små iakttagelser. På det hela taget en rätt trevlig bekantskap, även om det ålderdomliga språket ibland framkallade gäspningar. Å andra sidan använder han sig av mycket humor och många färgstarka metaforer i sitt skrivande som väl kompenserar för de lite tristare bitarna. Laterna Magica var en av hans sista böcker och utkom 1985.

Trots att Heinesen ändå är tämligen känd hade jag inte hört talas om honom innan jag antog den här utmaningen. Om jag läser nåt mer av honom återstår att se. Å ena sidan är det spännande att läsa böcker från ett geografiskt område som annars lätt går en förbi, och att Heinesen älskar sitt Färöarna är omisskännligt. Å andra sidan känns Heniesens språk och stil som sagt en smula daterat, men har man överseende med, eller till och med gillar det, så kan jag varmt rekommenderar honom för den som är nyfiken på Färöisk litteratur.

 

En våg av förmänskligande sveper över Londons vampyrer och varulvar, och varenda spöke verkar ha blivit fördrivet. Någonting verkar neutralisera allt övernaturligt, och trots sin själlöshet har Lady Alexia Maccon, före detta Tarabotti, ingenting med saken att göra. Men hon är fast besluten att ta reda på vad som pågår, även om det innebär att hon måste bege sig till civilisationens yttersta gräns, det vill säga Skottland, för att få svar.

 

Changeless, andra boken i The Parasol Protectorate, tar vid ungefär tre månader efter första bokens slut. Alexia och Lord Maccon lever i ett lyckligt, om än ovanligt, äktenskap, som på inget sätt tagit udden av Alexias nyfikenhet och lust att utforska övernaturliga mysterier. Den steampunkiga miljön blir mer framträdande då Aleixa blir bekant med en fransk kvinnlig uppfinnare, som bland annat konstruerat en ny förbättrad version av Alexias oumbärliga parasoll. Framför allt börjar handlingen nu peka mot ett större sammanhang, även om boken som sådan är hyfsat fristående. Både Alexia och läsaren får veta mer om Alexias mystiske far, nya spännande karaktärer introduceras, och frågor planteras inför kommande böcker. Dessutom kom det en högst oväntad cliffhanger på slutet som genast fick mig att famla efter bok tre. Om jag förstått det rätt ska det bli fem böcker allt som allt, vilket känns lagom, och om planteringarna lever upp till det de antyder kommer det att bli en sjutusan till final.

 

Jag brukar inte ge nyårslöften numera, de blir ändå aldrig uppfyllda. Däremot har jag en del målsättningar för mitt läsande under det kommande året. Vilket råkar vara precis det som Lyrans Tematrio handlar om den här veckan. Berätta alltså om tre löften/målsättningar/planer du har för det kommande läsåret!

 

1. Jag är ju redan mitt uppe i den Nordiska läsutmaningen som Dantes bibliotek håller i. Den räcker fram till september, så mitt första mål är att slutföra den.

2. Sen är det ju mitt vanliga dilemma, det vill säga egna böcker vs. låneböcker. Mitt mål i år är (som vanligt) att läsa mer av det jag redan har i bokhyllorna (vilket är en massa bra) i stället för att låna på biblioteket. Förhoppningsvis innebär det något färre olästa böcker i hyllorna till nästa år.

3. Läsa mer fackböcker. Återigen, jag har massor med intressanta fackböcker stående hemma, men kommer mig aldrig för att läsa dem. Satsar på att läsa åtminstone en fackbok i månaden från och med nu.

Av lite olika anledningar (de flesta realterade till en viss katts hälsa,  tack och lov mår han mycket bättre nu) blev december ingen riktigt bra läsmånad, men 2011 som helhet blev ett fantastiskt läsår.
De få böcker jag hann med i december är:

Charlanie Harris - Dead in the Family
Maria Turtschaninoff - Underfors
Tomas Tranströmer - Östersjöar
Sofia Trinh Johansson - Halvblod
Sjón - Dina ögon såg mig
Katja Timgren - Det jag inte säger

Bäst i december: Det var vä lite det som var problemet, att det inte fanns någon klockren läsfavorit. Fast Tranströmer är ju alltid bra.

Sämst i december: Samma problem som ovan. Jag hade problem med att komma in i både Underfors och Halvblod, men utan att de för den delen var direkt dåliga.

Totalt antal lästa böcker 2011: 121, varav 106 vanliga tryckta böcker och 15 ljudböcker.