nordisk läsutmaning del 2: island
”Marie-Sophie räknade till tre för sig själv, tog ett hårdare tag i brödkaveln, slet upp dörren och exploderade i skratt: Raklång på skafferigolvet låg en utmärglad man i de slitna resterna av en rock, på fötterna bar han något som påminde om skor.”
I en liten tysk stad kallad Kükenstadt arbetar den unga Marie Sophie på stadens värdshus. Ute i världen rasar kriget, men i staden går livet sin stilla gång, tills Marie-Sophie en morgon hittar en utmärglad främling i skafferiet. Hon blir genast satt till att vakta den mystiske mannen, instängd i ett av värdshusets lönnrum, något som kommer att förändra hennes liv för alltid.
Dina ögon såg mig är en milt sagt myllrande roman, kollektivroman och magisk realism i ett, som berör såväl människorna i staden, som änglar och sagoväsen. Handlingen snirklar sig fram då Sjón kastar sig från den ena berättelsen till den andra, väver ihop och sliter isär. Sanning och myt blandas utan tydlig åtskiljning, sagor och sägner lever sida vid sida med andra världskrigets hårda verklighet. Och slutet är förstås öppet för tolkningar. Jag kan inte säga att jag är helt överförtjust i hans sätt att berätta, men det är onekligen originellt och oförutsägbart, fascinerande på sitt sätt. Språket är poetiskt och fullt av fantasifulla metaforer. Att Sjón skriver texter åt Björk förvånar mig inte ett dugg, det känns som om de lever lite i samma universum.
Även om jag inte direkt fastnat för den här romanen är det möjligt att jag försöker mig på att läsa mer av Sjón vid något annat tillfälle.
