Gothiques bokblogg

På högskolan umgicks jag med några tjejer som ganska snart i vår bekantskap kom fram till att jag förmodligen inte var en riktig kvinna. Detta på grund av att:

1) jag avskyr alla sorters skaldjur.

2) jag hellre häver öl än dricker cider på puben.

3) jag avskyr att shoppa skor (eller shopping i allmänhet för den delen, med undantag för böcker då, men det räknas tydligen inte som "riktig" shopping).

Visserligen levererades det i en lättsam ton, men innebörden var bara halvt på skämt. Och de var inte de första. Mer än en gång har jag fått himlade ögon och överseende leenden till svar då jag vägrat begripa mig på sånt som anses vara universellt kvinnligt.

Jag önskar att jag hade haft Caitlin Morans How to be a Woman då. Jag funderar faktiskt på om det inte vore bra att ha den med mig överallt. Den har nämligen något att säga om det mesta som en modern kvinna möter i vardagen. Ta det här med shoppingen till exempel:

”Personally I find the idea that women are supposed to ’love’ shopping bizarre – nearly every woman I know wants to cry after 45 minutes of trawling the high street looking for a shirt, and hits the gin with alacrity upon the sad occasions where jeans have to be found.”

Där har ni mig i ett nötskal. Kan tillägga att det är åratal sen jag köpte ett par jeans. Jag hittar helt enkelt inga som passar längre, förmodligen för att min midja INTE är placerad halvvägs ner på rumpan… Vilket också är något som Moran reflekterat över och kommit fram till följande:

”Everything we see […] is made for wholly imaginary women – an idea in the designer’s head – and we buy it if we like it, say, 70 per cent. That’s about as good as it gets. […] And, of course, because it’s all made for an imaginary woman, often, none of it works for a real woman.”

Och jag är ju förstås ingen låtsaskvinna, jag är, trots allt, en riktig kvinna, som dessutom envisas med att kalla sig feminist. Men det är ju inte alltid så populärt. Det har till och med blivit så hotfullt att en del kvinnor själva blivit noga med att påpeka att även om de visst är för jämställdhet så är de absolut inte feminister (och ja, Nyamko Sabuni, jag pratar om dig). Moran har i alla fall sin syn på saken klar:

”What do you think feminism IS, ladies? What part of ’liberation for women’ is not for you? Is it freedom to vote? The right not to be owned by the man you marry? The campaign for equal pay? ’Vouge’ by Madonna? Jeans? Did all that good shit GET ON YOUR NERVES? Or were you just DRUNK AT THE TIME OF SURVEY?”

Det där med feminism är helt centralt när det gäller om rätten att bestämma över sitt eget liv. Vi skulle inte ha kommit så långt som vi gjort utan feministerna, men trots det är det fortfarande ett område där kvinnor förväntas vara totalt underkastade sin natur, nämligen när det gäller att skaffa barn. För kvinnor ska längta efter barn, eller hur? Nu är jag ju själv inte så där jätteintresserad av att föröka mig, så det känns bra att jag i alla fall har stöd från Caitlin (som för övrigt själv är tvåbarnsmor och ger några goda argument för ungar också, men ändå förmår se saken ur mer än en vinkel):

”Every woman who chooses – joyfully, thoughtfully, calmly, of their own free will and desire – not to have a child does womankind a massive favour in the long term. We need more women who are allowed to prove their worth as people; rather than being assessed merely for their potential to create new people.”

Som ni ser skulle jag kunna hålla på och citera den här boken hela dagen. Men det är faktiskt enklare om ni läser den själva. Så gör det. Läs den. Bara läs den.

Fler som har skrivit om boken: Bokbabbel, Läsdagboken, Dark Places.