nordisk läsutmaning del 6: åland
”för en stund
försvinner allt förstånd
jag ror omkring i ditt ögas sjö
och stiger iland”
Jag läser den som en roman, Sanna Tahvanainens diktsamling Jag vill behålla precis allting, för allting i den hänger samman. En berättelse i poetisk form. Ett språk som är både prosa och lyrik. Ett jag, ett du, ett barn. En familj, men kanske ändå inte. Ett landskap i vattnet, öar, klippor. Eftersom jag vet att författaren bor på Åland tänker jag mig att det är där någonstans, bland skären. Men också resor har betydelse, familjen rör på sig, bor i främmande hotellrum, i tält. Jaget genomsyras av en rastlöshet, kan aldrig vara stilla.
Ett jag, ett du och ett barn. Ett jag som nog helst hade velat ha duet för sig själv, ser barnet som en liten inkräktare. Eftersom det trots allt är en diktsamling är det mycket som lämnas osagt. Några raka förklaringar finns inte, allt är öppet för tolkning.
Men det är ju det jag gillar med poesin, att det finns så många ingångar. Att det finns utrymme att bygga en egen historia, inuti den som författaren målar upp. Jag bygger min egen historia ihop med Sanna Tahvanainen, och jag känner igen mig i det hon skriver. Jag lever mig in i det.
Och jag vill också behålla precis allting.
”det är du som har lärt mig
allt jag vet om avstånd och längtan”
Intressant blogg! Ett tag skrev jag bara poesi, sedan blev det prosa. En sak jag har tänkt på, man måste nästan komma utanför Sverige för att bli publicerad. I Sverige var det svårt, men utanför gränserna var det lättare. Jag ska följa den här bloggen.
