lite besatthet har väl aldrig skadat någon
Ibland händer det att jag blir en liten smula besatt av en viss sak, till exempel en bok eller en speciell berättelse. Det kan till exempel börja med att jag bestämmer mig för att läsa om Jane Eyre, för att sen gå vidare till att hyra den senaste filmversionen och se den. Två gånger på en vecka. Det borde ju räcka, tycker man, men nej. Jag känner efter och inser att jag nog behöver lite mer och går därför till biblioteket för att låna en spinn-off och en uppföljare. Trots att jag är ganska skeptiskt till den typen av uppföljare, det vill säga sådana som tillkomit mer än hundra år efter originalet. Jag tror nämligen att det fanns en orsak till att Charlotte Brontë inte själv skrev någon Jane Eyre II, att det var bra som det var och därför borde lämnas därhän. Men ändå. Mrs Rochester får följa med mig hem, ihop med Sargassohavet (därefter följde konversationen i föregående inlägg). Och om inte det räcker har biblioteket ytterligare tre olika filmatiseringar, ett seriealbum samt ytterligare två romaner av Charlotte. Och om det ändå inte räcker har hon ju två systrar också …
