Gothiques bokblogg

Grönland! Ja herregud, Grönland! Jag höll nästan på att glömma bort Grönland. En så pass stor ö och allt. Men det är ju, som ni säkert har märkt, inte helt lätt att hitta Grönländsk litteratur översatt till svenska. För att inte tala om författare som faktiskt bor och är verksamma på Grönland. Den enda roman jag kunde hitta som var tillgänglig på biblioteket var Ole Korneliussens Saltstoden och efter lite rekande på nätet insåg jag att jag nog inte ville läsa den. Så på vinst och förlust bad jag bibliotekariern att ta upp Ingamaj Becks Kärlekens benämningar från magasinet. Beck är i alla fall född på Grönland, även om hon inte bodde kvar där särskilt länge.

Upp kommer en bok med en helnaken kvinna utfläkt på en säng på omslaget och med tre manliga siluetter tornande i bakgrunden. Ungefär där började jag undra om jag inte gjort ett misstag ändå. Men det kändes lite taskigt att skicka ner den stackars bibliotekarien i magasinet igen, så jag höll god min, tackade för besväret och tog emot boken.

Nåja, nu var det inte fullt så illa. Men inte handlade det om Grönland i alla fall …

Boken är snarare en samling noveller eller ögonblicksbilder än en roman. Vi får titta in i flera olika kvinnors liv, en del befinner sig i någon form av kris, andra lever ganska lyckligt. Det genomgripande temat är hur man som kvinna lever, och överlever, i ett klimat som i huvudsak dikteras efter männens villkor. Alla kvinnorna anpassar sig i större eller mindre utsträckning efter männen som de förhåller sig till.

Boken kom 1983, men andas 70-tal. Det här är de klassiska kvinnofrågorna om hur man kan leva ihop med en man utan att ge upp sig själv, utan att ge efter helt och hållet för hans lust och önskemål. Och det håller förvånansvärt bra fortfarande. Boken känns ganska fräsch trots att den har nästan 30 år på nacken. Här finns plats för både det svarta allvarliga och det humoristiska, med små surrealistiska inslag här och var. Ingamaj Beck skriver väldigt bra och växlar nästan omärkligt mellan tredjeperson, jag-form och du-form. Särskilt det sista är jag väldigt förtjust i. Annars är boken väldigt lättläst (jag läste ut den på en eftermiddag).

Det här är väl ingen bok som jag skulle ha läst om det inte vore för utmaningen, men det är just det som gör det så häftigt. Att man ur biblioteksmagasinets mörker kan dra fram något som inte varit utlånat på åratal och få en riktigt trevlig lässtund utav det.

Och kom ihåg, döm inte boken efter omslaget!