vilken sorts läsare är du?
Under en varm eftermiddagspromenad passade jag på att lyssna på Biblioteket, P1 fenomenala litteraturprogram. Just det här avsnittet ("På spaning efter den läsare jag är") handlade om läsare. Hur vi läser, varför vi läser, var vi läser.
När jag erkänner hur många böcker jag läser på ett år (minst 100) antar de flesta att jag måste vara en väldigt snabb läsare. Och visst, jag läser säkert snabbare än genomsnittet, men jag skulle knappast kvalificeras som en riktig snabbläsare. Däremot lägger jag rätt mycket tid på att läsa. Hur mycket jag hinner läsa på den tiden varierar förstås. En ungdomsbok brukar jag hinna läsa ut på en dag eller två, medan en tegelsten ofta tar ett par tre veckor. När jag läser längre böcker blir jag också oftare distraherad av annat och låter en eller flera kortare böcker komma emellan. Jag har aldrig riktigt lockats av tanken på att lära mig snabbläsa på riktigt, jag trivs rätt bra med min lästakt som den är. Men letar ständigt efter mer lästid och blir ofta lite arg på mig själv då jag förspiller tid som jag skulle ha kunnat använda till att läsa.
Jag är också en väldigt disciplinerad läsare. Har jag börjat läsa en bok läser jag i de allra flesta fall ut den också, även om jag inte är jätteförtjust i den. Något som kommer till nytta när jag läser recensionsböcker. Mina kära bokcirkeltanter skrattar lite åt detta och hävdar att det går över när jag blir äldre. Faktum är att jag nästan hoppas att det gör det. Jag skulle gärna vilja läsa mer förbehållslöst och låta lust och impulser styra mer.
Trots allt detta tycker jag sällan att jag hinner läsa så mycket som jag skulle vilja. Jag har insett att en livstid helt enkelt inte räcker till för att hinna läsa allt som jag skulle vilja läsa.
