Gothiques bokblogg

När jag nu sitter och tittar igenom höstkatalogerna från förlagen på jakt efter böcker som jag kan tänka mig att recensera upptäcker jag plötsligt att jag faktiskt redan har läst en av de kommande debutromanerna. Fast som manus, med mig i rollen som lektör. Dock ligger den på ett annat förlag än det jag läste den för. Inte mitt fel! tänker jag genast. Jag var nämligen väldigt positiv till det här manuset och tyckte att det var värt att anta. Uppenbarligen var jag inte ensam om det.
Det känns bra ändå, på något sätt, även om "fel" förlag gav ut den. Det betyder ju att jag faktiskt har lite talang för det här med att läsa och bedöma litteratur.

Däremot verkar jag vara den enda som inte blivit helt förälskad i Amanda Svenssons debutroman Hey Dolly. Jag satte dock inte rubriken på den här recensionen. Tycker inte riktigt att den sammanfattar vad jag menar.

För övrigt är det Världsbokdagen i dag. Vill fira, men vet bara inte riktigt hur. Jag lever ju redan med böcker 365 dagar om året...

När jag var yngre skyggade jag aldrig inför en bok, oavsett hur tjock den var. Jag läste Stephen Kings oavkortade version av "The Stand" i ett nafs och kastade mig glatt över fantasy-serier i femton delar.
Sen hände det något.
Numera tvekar jag inför böcker tjockare än fyrahundra sidor och vågar knappt titta åt en serie. Kanske har det med åldern att göra, den där insikten om att tiden är begränsad. Visserligen har jag inte ens fyllt trettio än men ändå. Vid något tillfälle började jag också tycka att det var bättre att läsa korta böcker eftersom man då hinner läsa fler, som om det vore antalet allt hänger på.
Min sambo tycker att jag är konstig. En tjock bok är för honom bara en längre läsupplevelse, vilket faktiskt kan vara trevligt. För närvarande läser han Dostojevskijs "Bröderna Karamazov", en tegelsten på  +800 sidor.
Eftersom jag vill återvinna min status som den stora litteraturnörden i det här hemmet så har jag gett mig själv en läsutmaning. Efter min nuvarande bok ("De skamlösa" av Sisela Lindblom) så ska jag läsa en riktigt tjock bok och därefter en serie om minst tre böcker. Jag har ännu inte bestämt vilka, men det finns gott om både tegelstenar och serier i mitt bibliotek.

Jag verkar ha kommit in i en period då jag kräver riktigt god mat. Jag är visserligen lite av en matnörd jämt men ni vet hur det är. De flesta dagar i veckan orkar man bara röra ihop något lätt och välbekant. Just nu bläddrar jag i alla kokböckerna efter nya raffinerade recept att pröva (tar gärna emot tips, kom bara ihåg att jag är veggo) och tycker att det låter helt okej att ha efterrätt sju dagar i veckan.
I går lagade jag och min sambo en fantastisk lasagne med spenat och fetaost. Medan den tillagades i ugnen fixade vi till en förrätt med baguette och en röra på gräddfil, finhackad purjolök, tångkaviar och lite dill. Efterrätten bestod av hallon- och blåbärspaj med hemmagjord vaniljsås. Ljuvligt!
Eftersom jag ändå var inne i ett matskov tyckte jag att det var lika bra att läsa om mat också, så jag började på Lily Priors La Cucina, vilken passar extra bra eftersom jag är helt såld på medelhavsmat. Jag sitter nästan och dreglar medan jag äter och drömmer om färsk pasta med tomat- och auberginesås, marinerade kronärtskockor och cheesecake med ricotta och citron...
Frågan är vad jag ska läsa härnäst. Chocolat av Joanne Harris kanske?

Jag läser fortfarande inte så mycket som jag skulle vilja och jag fattar inte varför det inte funkar. Nåja, här är vad jag hann med i mars:

Åsa Linderborg - Mig äger ingen
Sara Villius - Sex
Daniel Sjölin - Världens sista roman
Jenny Tunedal - Kapitel ett
Emma Granholm - Liv & Lovisa
China Miéville - Un Lun Dun
Jenny Diski - On trying to keep still
Åsa Moberg - Hon var ingen Florence Nightingale

För närvarande är jag hiskeligt förkyld och har inte gjort mycket mer än sovit de senaste dagarna. Jo, en utflykt till Dagsås Yoga Mangalam blev det i helgen. Inte för att yoga utan för att träffa vänner från författarskolan. Väldigt inspirerande, förkylningen till trots.