ny blogg!

Det börjar dra ihop sig nu. Om knappt tre veckor kommer min ungdomsbok Det går bara inte ut. Och i och med det tänker jag gå över till att blogga på min nya blogg som kommer att handla mer om skrivandet. Men jag kommer också att ha kvar en hel del om böcker och litteratur i allmänhet. Den här bloggen kommer att finnas kvar, men jag kommer troligen inte att uppdatera den så ofta. Så häng med över till min nya blogg i stället!
 
 
 
Snart i en bokhandel nära dig!
 
 

bokrapport januari

Länge såg det ut som att januari skulle bli en katastrofal läsmånad. Två veckor in på det nya året hade min sambo hunnit läsa ut fler böcker än jag hade, och det är förstås helt oacceptabelt. Det var otaktiskt av mig att börja med två tegelstenar. Som tur var tog det sig på upploppet och jag vann. Inte för att det är en tävling, men ... (jo, lite är det nog det).
 
George R.R. Martin - A Feast for Crows
Erin Morgenstern - The Night Circus
Alan Bennett - Snusk - Två osedliga berättelser
Jonas Hassen Khemiri - Jag ringer mina bröder
Mats Berggren - Jag ljuger bara på fredagar
Pernilla Alm - Alltid du
Jonas Gardell - Torka aldrig tårar utan handskar - 1. Kärleken (ljudbok)
Britt Dahlström - Bara om böcker
 
Bäst i januari: The Night Circus utan tvekan. Magisk! Underbar! Ljuvlig!
 
Sämst i januari: Jag blev förskonad riktiga bottennapp den här månaden.
 
 

böcker om böcker del 4

Britt Dahlströms Bara om böcker kan kanske kallas för en alfabetisk essäsamling. Från A (som i Anonym och Antologi) till Ö (som i Översättare) går hon igenom olika litterära fenomen, och inte alltid med den utgångspunkt man först skulle kunna tänka sig. I G som i Gravsten får vi till exempel veta vad som hände vid Sylvia Plaths grav, och under E som i Ensam berättas historien om hur Beatrix Potter gick från en tyst obemärkt flicka till att bli en av världens mest älskade barnboksförfattare. En del essäer är mer matnyttiga än andra, ren litteraturhistoria i vissa fall, vilket ju inte är så konstigt med tanke på att Britt Dahlström är just litteraturhistoriker. Men det är ändå en väldig bredd på essäerna, såväl forntida som modern litteratur får sin plats. Jag gillar den där öppna attityden, hon skriver aldrig ner någon litteratur. Snarare siktar hon på att väcka intresse för hela litteraturhistorien.

 

Tyvärr tycker jag att en del av essäerna bli lite väl långa och träiga, vilket gör det här till en ganska ojämn läsupplevelse, och då är jag ändå själv litteraturvetare. Men det finns också en del riktigt inspirerande essäer som till exempel den om Sigge Stark (under S förstås) och jag får många boktips som jag får lust att kolla upp. Nu läste jag den från pärm till pärm, men eftersom det är en essäsamling går det förstås alldeles utmärkt att hoppa mellan kapitlen som man vill och strunta i de man tycker är tråkiga.  

 

Det här skulle kunna funka som en trevlig presentbok till den litteraturintresserade. Då den kommer från En bok för alla är den dessutom billig. Köp den i stället för en blomma nästa gång du är bortbjuden till en annan boknörd.


strindberg och jag - ett avslut

Plötsligt kommer man på det. Visst är det något jag har glömt? Något som hade med förra året att göra och som så många tyckte att det var värt att göra lite extra väsen för. Men vad var det nu igen … hmmm … jamen just det. Strindberg!

 

Det är bara till att konstarera att herr Strindberg och jag inte kommit varandra särskilt mycket närmare under 2012, trots att jag försökt. Det blev bara två böcker till slut och därmed misslyckades jag med utmaningen att läsa fyra böcker av Strindberg under 2012. Fast jag är inte särskilt ledsen för det. Jag tänker att det inte var meningen att jag och Strindberg skulle bli vänner, vi är nog alldeles för olika. Det finns så många andra jag hellre umgås med.

 

Så adjö då, herr Strindberg. Kanske möts vi igen någon gång, man vet aldrig. Men för närvarande tror jag att det är bäst att vi går skilda vägar.

 

 

månadens topp 5: urban fantasy

Tanken var ju att det här skulle vara ett regelbundet inslag på bloggen, men av olika orsaker har det inte blivit det. Men nu är det ett nytt år och vi tar nya tag. Den här gången blir det fem av mina favoriter i genren urban fantasy.
 
Månadens topp 5: Urban fantasy
 
5. Emma Bull - War for the Oaks
Måste nog anses som en klassiker i genren. Fairies och rock & roll i en skön kombination.
 
4. Kate Griffin - A Madness of Angels
Urban fantasy med inslag av cyber punk? Här färdas såväl demoner som änglar genom Londons telefonledningar och ett vanligt tunnelbanekort kan visa sig ha oanade krafter. 
 
3. Nene Ormes - Udda verklighet
Det är omöjligt att se på Malmö med samma gamla ögon efter att ha läst den här boken. Nene Ormes lyckas föra in den gamla svenska folktron i en modern urban miljö.
 
2. Holly Black - Valiant
En kick-ass hjältinna och en ovanlig kärlekshistoria är några av anledningarna till att detta är en av de bästa urban fantasy-romaner jag har läst.
 
1. Neil Gaiman - Neverwhere
Också en klassiker (men dock tio år yngre än War for the Oaks). Neil Gaiman ställer sig på de svaga och utstöttas sida i den här boken som tar oss djupt ner under Londons gator till en värld full av mystik och oväntad skönhet.
 
 
 

bokrapport december

Jag hade hoppas hinna läsa massor i december, då jag hade en massa ledig tid och allt. Riktigt så blev det nu inte. Bara 8 böcker, varav några riktigt korta. Men å andra sidan var där ett par stycken som tangerade tegelsten också, så det går väl jämt ut. 
 
 
Silvia Avallone - Stål
Kerstin Gier - Rubinröd
Laurence Cossé - Drömbokhandeln
Cecilia Samartin - Drömhjärta
Anna Lindberg - Något måste häna nu
J.R.R. Tolkien - Bilbo - En hobbits äventyr (omläsning)
Delphine de Vigan - Dagar utan hunger
Ingrid Olsson - Blink blink med stjärnan
 
 
Bäst i december: Det blir nog tegelstenarna det. Stål var mycket bra, liksom Drömbokhandlen och Drömhjärta.
 
Sämst i december: Fanns där någon riktigt dålig? Nej, faktiskt inte.Om jag ska välja en som var mindre intressant än de andra blir det nog Rubinröd. En söt och ganska spännande liten berättelse utan något större djup.

debutantbloggar

Ett av mina löften för 2013 är att blogga mer. Löfte och löfte, förresten ... jag lär inte ha något val eftersom jag nu är en av de nya bloggarna på Debutantbloggen. Där kommer jag att skriva om min bok, som släpps i mars, och allt man kan råka ut för som debutant. I år är vi hela fem stycken som skriver på bloggen, så det kommer förhoppningsvis att vara mycket aktivitet på den. Titta förbi du också!
 
 
Omslaget till min bok

böcker om böcker del 3

Den före detta vagabonden Ivan och den italienska arvtagerskan Francesca träffas av en slump och bestämmer sig för att öppna bokhandel som bara erbjuder bra romaner. De döper den till Au Bon Roman, det vill säga  ”En god roman”.  Romanerna i sortimentet väljs ut av en hemlig kommitté bestående av framstående franska författare. Till allas förvåning visar sig bokhandeln bli en succé. Men inta alla gläds åt Au Bon Romans framgångar. Både i dagstidningarna och på nätet pågår en intensiv hatkampanj som anklagar bokhandeln för snobberi och elitism. Ivan och Francesca låter sig inte nedslås, men när tre av de åtta medlemmarna i den hemliga kommittén blir attackerade, bestämmer de sig för att kontakta polisen.

 

Vem har inte fantiserat om en ”Drömbokhandel” när man stått upp till öronen omgiven av deckare, självhjälpsböcker, LCHF-kokböcker och högar av 50 Shades of Grey? Jag erkänner mig i alla fall skyldig. Ibland kan jag bli så innerligt trött på förlagens marknadsföringsmaskiner som strävar efter att få alla människor att läsa samma böcker, oavsett om de är värda att läsas eller inte. Jag älskar att Ivan och Francesca vågar göra uppror mot bästsäljarhysterin. Jag tycker att fler bokhandlare borde göra det.

 

Efter förra månadens bok och böcker, De besatta, trodde jag inte att jag skulle hitta något litteraturnördigare. Men den här boken lyckas. Det är en ständig namedropping och visst blir jag sugen på att läsa allt de rekommenderar, i slutet finns en användbar litteraturlista. Tyvärr visar sig få av de goda romanerna finnas på svenska. Det är tydligt att Cossé verkligen vill rikta sig till de sant litteraturintresserade. Vilka andra skulle stå ut med så många referenser till olika författare och böcker, och dessutom finna dem intressanta? Sen är det ju också så att jag bryr mig mer om bokhandeln än personerna som driver den. Det är inte karaktärerna som är det intressanta här.

 

Romanen kan också användas för att diskutera just det här med kvalité inom litteratur, och kultur över huvud taget. Är det verkligen så viktigt? Bokhandelns motståndare tycker inte det, dess anhängare anser att god välskriven litteratur är lika viktig som luften vi andas. I romanen blir det också tydligt att man inte sätter sig upp mot marknadskrafterna ostraffat. Men jag undrar om det egentligen skulle ha väckt så mycket ont blod att ta ställning för kvalitetslitteratur, å andra sidan har vi ju politiker på toppnivå i Sverige som på inte fattar meningen med smal kultur, så … 

 

Men det som Drömbokhandeln” mest av allt gör, och som jag älskar, är att den erkänner litteraturens betydelse för människan. Genom litteraturen kan vi känna och uppleva saker som vi aldrig kommer i närheten av i verkliga livet, och det gör oss större som människor.  


den andra bloggen

Jag har inte bara en bokblogg, jag har en matblogg också. En vegetarisk sådan. Nu har jag i och för sig inte lagt så mycket krut på den, men jag tänkte att det skulle vara ett av mina projekt under 2013. På Vegomonstret delar jag med mig av mina bästa recept, och förhoppningsvis lite andra tips och tricks för oss som gillar att äta grönt.
 
Sen är det förstås aldrig fel att kombinera god mat med en god bok. Det gör jag alltid när jag äter ensam.
 

bokrapport november

Jag vet inte vad som hänt men november var en riktigt usel läsmånad, åtminstone om man ser till kvantitet. Jag skyller på A.S. Byatt, som tog evigheter att läsa med mina mått mätt, fast som ändå gav utdelning till slut. Nåja, så här blev det i alla fall:
 
Isabel Allende - Summan av dagarna
John Green & David Levithan - Den andre Will Grayson
Ulrika Lidbo - Inte vatten värd
Justine Lévy - Vi ses på Place de la Sorbonne
A.S. Byatt - De besatta
Paulo Coelho - Elva minuter
 

Bäst i november: Jag får nog säga Byatt ändå, trots en lite knäpp översättning. Jag älskar litteraturnörderi!
 
Sämst i november: Be mig aldrig läsa Paulo Coelho igen! Elva minuter breskrevs som sexig och erotisk. Det var den INTE! Snarare raka motsatsen faktiskt.
 
 
 


böcker om böcker del 2

 

Litteraturforskaren Roland Mitchell hittar ett utkast till ett intimt brev i en gammal volym som tillhört den store viktorianske poeten Randolph Henry Ash. Han vet inte vem brevet är ställt till, eller om det någonsin skickats, men han bestämmer sig för att försöka ta reda på det. Spåret leder honom till Maud Bailey, också litteraturforskare och expert på poetissan Christabel LaMotte, den möjliga mottagaren till brevet. Tillsammans börjar de avslöja en potentiell romans mellan de två poeterna, som kanske går mycket längre än någon kunnat ana. Men de är inte ensamma på sin jakt. Flera hungriga akademiker följer dem tätt i hälarna, samtidigt som Maud och Roland själva kommer allt närmare varandra.

 

De besatta av A.S. Byatt är en riktigt litteraturvetarnördig roman, och jag är ju själv littvetare så det är klart att jag faller. Det är lite detektivhistoria, lite skattjakt och massor med dammiga gamla böcker. Det mest imponerande är kanske romanens bredd. Eftersom varken Ash eller LaMotte finns i verkligheten har Byatt inte bara skrivit om Roland och Maud i nutid, hon har dessutom skrivit Randolph och Christabels dikter, dagböcker, brev, sagor och så vidare. Hon har också skrivit utdragen ur de andra forskarnas böcker, med fotnoter och allt, samt lite till. Det är med andra ord många röster kom kommer till tal här, vilka och alla bär på små ledtrådar som leder fram till sanningen om de två författarna. Det här är en varierande och minst sagt omfångsrik roman som för övrigt vann Man Booker Prize 1990.

 

Fast inte helt lättläst. Jag höll på med den i två veckor. Översättningen lämnar också en del att önska och jag undrar om inte den är skyldig till att det ibland gick riktigt trögt att läsa. Jag har fortfarande inte klurat ut vad "lök- och gräddtårta" är, men det står så. Låter ganska äckligt tycker jag. Någon som läst den på originalspråk?

 

De kunskapstörstande litteraturforskarna kommer ganska långt i sin jakt, men hela sanningen avslöjas först på slutet. Kanske en vink om att vi aldrig helt kan veta vad som inspirerade de författare som inte längre själva kan berätta om sina liv.  


dystopier del 1

 

 

Att det kryllar av dystopier just nu har väl knappast gått någon förbi. Särskilt bland ungdomsböckerna har det formligen exploderat. Jag måste säga att jag är väldigt förtjust i genren. Kanske beror det på att jag själv är något av en pessimist. Jag tror faktiskt inte att vi kommer att fixa att hålla liv i den här ekonomin och det här samhället så värst mycket längre till, inte om vi inte är beredda att göra en hel del radikala förändringar. Tyvärr  verkar intresset för det vara minst sagt lågt.

 

En av mina favoritdystopier just nu är Matchad av Ally Condie. I en inte alltför avlägsen framtid lever människorna i till synes perfekta samhällen där alla har tak över huvudet och mat för dagen. Samfundet ser till att alla får precis vad de behöver, vare sig det är perfekt näringsbalanserad mat eller den idealiska partnern. Och det är det titeln syftar på. Matchningen som alla som vill bilda familj måste genomgå.

 

 

Du blir helt enkelt tilldelad en partner som både genetiskt och personlighetsmässigt matchar dig perfekt. Huvudpersonen Cassia blir dessutom matchad med sin barndomsvän och borde alltså vara hur lycklig som helst. Men naturligtvis går något fel, och naturligtvis finns där en annan som hon dras till. Någon som hon absolut inte kan matchas med.

 

Det jag gillar med Condies dystopi är att den är så subtil. Det är ingen uppenbar förtryckarregim som i Hungerspelen, de flesta människorna har det faktiskt bra, åtminstone materiellt sett. Våld existerar i stort sett inte och sjukdomarna blir färre och färre. Samtidigt saknas nästan alla valmöjligheter. Den fria viljan är ingenting värd i ett samhälle som hela tiden har den stora massans väl för ögonen. Mångfald är något negativt eftersom det är svårt att kontrollera. Begränsningarna finns där hela tiden, men man märker dem inte förrän man stöter emot dem. Här finns många likheter med klassiska verk som 1984 och Du sköna nya värld. Jag gillar också Cassias sätt att göra revolt genom förbjuden litteratur och kreativt skapande. För i en värld som är så fullständigt inrutad blir förstås den fria fantasin en hotfull fiende.

 

Samtidigt tror jag att det är precis det vi behöver mer av i vår egen värld. Kreativitet. Inom alla områden. Vi kan inte bara harva på i samma gamla spår, det behövs något nytt, något annorlunda. Annars är vi kanske på väg rakt in i Ally Condies dystopiska värld. 


ändrade planer (inte alltid så illa)

Egentligen skulle jag vara i Borås just nu och äta god mat med vänner, men tyvärr fick middagen ställas in på grund av sjukdom. Så i stället gör jag det här i kväll.
 

bokrapport oktober

I oktober förra året läste jag 13 böcker. I år blev det bara tio. Känns som att jag måste lägga på ett kol nu.

 

Lars Kepler – Hypnotisören

Gabriel García Márquez – Krönika om ett förebådat dödsfall

Mark Haddon – The Curious Incident of the Dog in the Night-time

Nene Ormes – Särskild

Caitlin R. Kiernan – The Drowning Girl

Ransom Riggs – Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Lee Carroll – Black Swan Rising

Laurel Oliver – Delirium

Sara Beischer – Jag ska egentligen inte jobba här (ljudbok)

Pia Hagman – Millan

 

Bäst i oktober: Himla bra månad för urban fantasy. Kiernan är ju alltid fantastisk och Lee Carroll visade sig vara en trevlig ny bekantskap som jag gärna läser mer av.

 

Sämst i oktober: Jag visste ju redan att deckare inte är något för mig, men skit vad dålig Hypnotisören var! Jag trodde aldrig att fanskapet skulle ta slut! Nej, inte mer Kepler för mig, tack.


böcker om böcker

 
Eftersom jag inte riktigt har tid till att läsa något nytt i den här utmaningen den här månaden börjar jag genom att fuska och skriva om en gammal favorit, nämligen Den oändliga historien av Michael Ende.
 
Vi kan väl alla historien? Pojken Bastian flyr undan ett gäng mobbare och hamnar i en gammal bokhandel. Där hittar han boken Den oändliga historien, som han helt enkelt stjäl när ägaren verkar vara ovillig att sälja den till honom. Tillsammans med boken låser han in sig på skolans vind och tillbringar sen en både fantastisk och skrämmande natt där. Det visar sig nämligen att allt som händer i boken är sant och att Bastian har en avgörande roll att spela i landet Fantásien.
 
På något sätt är ju det här alla bokälskares önskedröm. Tänk att hitta en bok där man faktiskt kan påverka händerlserna, där huvudpersonerna hör när du hejar på dem, eller när du gråter med dem. Första gången jag läste boken var väl runt sjutton, arton år sen, och jag kände så himla väl igen mig i Bastian. Naturligtvis tokälskade jag den. Jag gick runt med ett fånigt leende och var allmänt salig. Jag minns det här jätteväl, och det var till stor del på grund av det minnet som jag bestämde mig för att läsa om den för ett par år sen.
 
Då det begav sig första gången läste jag boken väldigt snabbt. Den här gången tog det över en månad. Saken var att jag helt enkelt inte kom in i boken på samma sätt. Bitvis kändes den till och med ... jag skäms nästan för att säga det ... lite tråkig. Inte för att jag inte uppskattade den, men den där saliga pirrande känslan uteblev. Kan det ha med ålder att göra? Har jag blivit gammal och avtrubbad och utestängd från Fantásien för all framtid? Eller är det så att barndomsböcker helt enkelt är omgivna av ett nostalgiskt sken, att man minns den som bättre än de egentligen var eftersom ens krav var så mycket lägre?
 
Men till slut hände något. På de sista fem sidorna, när herr Koriander talar om Fantásien och alla sina resor där, kom det igen. Det där pirret, den där känslan av att vara nära något alldeles fantastiskt. Precis så som jag kom ihåg att det kändes första gången. Och när jag satte tillbaka boken i hyllan var det med samma smått saliga leende.

Jag tror att jag kommer att läsa boken igen, förr eller senare. Kanske kommer jag att tokälska den igen då, kanske inte. På ett sätt är ju berättelsen om Baltasar berättelsen om alla läsare överallt. När vi läser reser vi i Fantásien, och varje resa för med sig något nytt.
 
"'Det finns människor som aldrig kan finna vägen till Fantásien', sade herr Koreander, 'och det finns människor som kan göra det, men sedan blir kvar där för all framtid. Och sedan finns det också några som färdas till Fantásien och sedan återvänder till sin egen värld. Människor som du, Bastian. Och det är de som gör båda världarna friska'"

Om

Min profilbild

Gothique

Hårt arbetande skribent som våren 2013 blir en RIKTIG författare.

RSS 2.0