Gothiques bokblogg

Den där förbannade förkylningen hann i fatt mig till slut och har nu slagit till med full kraft. Kanske var det allt det där flängandet i måndags som gjorde det. Räknade ut att jag cyklat två och en halv mil sammanlagt, i snöslask och kyla.
Så i dag ska jag ligga i sängen och inte röra mig mer än nödvändigt, vara tyst som en mus (haha!) och spara rösten så att jag förhoppningsvis kan säga något vettigt till mina elever. För jag har ju Inspirationskursen i kväll. Som tur är har jag laddat upp med långa skrivövningar, så jag kan sitta tyst och sörpla på te medan de skriver.

Fast det är inte så dumt att ligga på sängen heller. Jag har ju ett dussin nya böcker att roa mig med. Är det bokrea så är det. Mest romaner blev det, som vanligt, ett par kokböcker av den onyttigare sorten samt två böcker om te. Och så hittade jag en bok av Julia Cameron, Konsten att vara kreativ, den är jag mycket nyfiken på.
Läste ut en annan bok om kreativitet i går, Bengt Renanders En bra idé. MYCKET bra bok! Rekomenderas till alla som sysslar med kreativa arbeten.

Och så har jag fått mitt första uppdrag som lektör.
Och nej, jag tror faktiskt inte alls att jag skämtade när jag sa att jag skulle sluta som egen företagare.

Now, back to bed...

Läser just nu:  Emma Granholm - Simon & Sophie

I dag var det start för kursen i självbiografiskt skrivande. Och det gick väl bra, förutom att vädret ställt till det så att hälften av deltagarna inte kunde komma. Fast de fyra som tagit sig upp och dit verkade ha roligt. Det känns alltid riktigt bra när man kunnat ge ett råd som någon visar sig ha mycket glädje av. Det är ju därför jag håller på med det här, för att alla de erfarenheter jag samlat på mig ska komma andra till nytta.

Katten och jag är ensamma hemma i dag, och för min del så betyder det att jag ska göra klart redigeringen av min roman. Jag har bara lite, lite finputsning kvar, sen är det färdigt. För den här gången. Jag vågar inte ens drömma om att det ska vara den sista genomläsningen, för det vet jag att det inte är. Men jag har ändrat på mycket färre saker den här gången, mest bara småpet med ord och skiljetecken, och det måste betyda att jag kommit någonstans med den.

Jag brukar skämta om att jag kommer att sluta som egen företagare.
Nu börjar jag undra om det verkligen är ett skämt...


Kort efter att jag skrivit ovanstående inlägg somnade jag och drömde att jag hittade en ny trappa på biblioteket som fungerade som en sorts genväg, samt att jag hade textdiskussion med mina nya elever, i  min säng.
 Jag kan nog med säkerhet säga att chansen att jag hittar en hemlig trappa på biblioteket är avsevärt större än att jag skulle börja hålla textdiskussioner i sängen.

Det blev ingen ledig dag i fredags. Det blev en ledig dag i går i stället. Jag är inget om inte flexibel...

Om en vecka börjar min kurs i självbiografiskt skrivande. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite ironiskt att just jag skulle ge mig på att undervisa på en sån kurs. Under en stor del av mitt skrivande liv har jag tyckt att det där med självbiografi nästan är lite fusk. Som om man inte orkar hitta på något nytt, som om man inte orkar använda sig av skrivandets alla möjligheter fullt ut.
Jag tycker inte så längre. Jag kan mycket väl förstå varför man väljer att skriva självbiografiskt. Och varför andra människor väljer att läsa det. Det handlar om att få lov att gå in i en annan människas verklighet, och lära sig något av det. Att vinna förståelse för de som inte lever samma sorts liv som jag. Så är det i och för sig med allt skrivande. Det är väl mest så jag ser det självbiografiska numera, som en del av helheten. Varken mer eller mindre.
När jag läser bekymrar jag mig inte om det som författaren berättar är verkligt eller ej. Jag vill bara läsa en bra bok, med en historia som drabbar mig.
Min examensbok från Författarskolan började med någon sorts självterapeutisk avsikt, men ju mer jag skrev desto längre bort från verkligheten kom jag (bokstavligt talat...). Men om jag inte hade tillåtit mig själv att börja där jag började kanske boken aldrig hade blivit skriven. Det fanns saker som hänt mig som jag behövde skriva om, i en eller annan form.  
Och det kändes inte som fusk. Det kändes (och känns) som en hel jävla massa arbete.

Jag känner hur en förkylning är på väg att slå till. Den smyger sig på, sakta men säkert. Och jag dricker baljor med te för att hålla den på avstånd.
Hur som helst...
Egentligen hade jag tänkt ta en ledig dag i dag. Alltså helt utan skrivande, elevtextläsande korrekturläsande, jobbsökande och allt annat man kan sysselsätta sig med när man är författare/skrivarkursledare på jakt efter jobb. Men jag vet inte... Helgen är rätt fullbokad med aktiviteter, så om jag inte jobbar i dag kommer det att bli mycket att göra i nästa vecka.
Fast en helt ledig dag vore trevligt. Jag vet inte när jag sist hade en helt ledig dag, jag minns det i alla fall inte..

I måndags var jag och lyssnade på författaren Lene Kaaberböl på stadsbiblioteket. Titeln på hennes föredrag var "Vad ska vi med fantasy till?" och hon hade massor med bra svar på den frågan. Jag vet inte hur många människor jag möt som inte har en aning om vad fantasy är, men som ändå anser sig kvalificerade att kritisera genren. De människorna stör mig. Om jag får chansen så skäller jag ut dem. Kaaberböl gav också det bästa skrivtips jag har hört på länge:
Se till att dina karaktärer har motivation!
De ska ha en anledning till att göra som de gör.
Så det försöker jag ha i åtanke nu när jag sitter och filar på min roman. Motivation, motivation.

Och den andra lektionen med Inspirationskursen gick jättebra. Jag börjar tro att det är en kursform som funkar.

Kursen i Göteborg var över förväntan bra. Jag fick med mig en massa intressanta tankar och idéer att pröva, både på mig själv och på mina elever. I fortsättningen kommer jag att försöka arbeta ännu mer med skrivandet och språket som en väg till  personlig utveckling. Jag har alltid varit så fixerad vid att skrivandet ska resultera i något, gärna pengar och framgång. Men nu börjar jag inse att skivandet kan vara bra till andra saker också.
I Göteborg hade jag också ett kort möte med en person som fick de sista bitarna i mitt senaste romanprojekt att falla på plats.
När jag kom hem igen på kvällen var jag helt fylld av energi, trots att jag varit vaken sen kvart i sex på morgonen och arbetat hela dagen. Jag gick från stationen och hem i ett rasande tempo, samtidigt som jag mumlade för mig själv och  tänkte på allt jag upplevt och hur små saker får stora effekter.
Om ni skulle stöta på en person som går runt i Halmstad om kvällarna och mumlar för sig själv så kan det möjligen vara jag...
De senaste veckorna har jag mest arbetat med att finslipa mitt examensarbete från Författarskolan (en skräck/fantasy-roman för ungdomar), men eftersom jag inte kan låta bli att skriva så påbörjade jag en ny grej, mest på skoj, mest som ett experiment. Det utgår från en novell som jag skrev inför kursen på Ivö, och kretsar kring två karaktärers relation. Jag skriver en liten bit varje dag, scener utan någon särskild ordning. Jag börjar var som helst och skriver ungefär två sidor. Sen byter jag scen och skriver någon annastans. Jag har aldrig jobbat på det här sättet förr, utan har alltid skrivit väldigt kronologiskt. Jag försöker att inte ha några höga ambitioner på det här projektet (om det ens går att kalla ett projekt...), jag får se vad det blir helt enkelt.

I går var det start för Skrivarcirkel - Inspirationskurs. Det gick rätt bra, tyckte jag själv. De såg i alla fall inte alltför avskräckta ut efteråt. Jag lånade hem ytterligare en skrivhandbok för några dagar sen, Annika Burholms Den åttonde dvärgen, och fann i den några skrivövningar som jag passade på att prova. En del funkade bra, andra mindre bra. Jag hade hoppats på att vara helt färdig med planeringen av den här kursen vid det här laget, men sanningen är att man aldrig blir färdig. Jag kommer att hålla på att byta ut övningar och lägga till nya hela tiden.

Det rör på sig på andra håll också...
Jag fick ett mail från en elev vid Nordiska Visskolan i Kungälv.
Han skrev och berättade att han tonsatt min vampyrsonett, och att han och några av hans klasskamrater skulle ut på turné, och fick de lov att spela den?
Klar som fan att de får!
Jag har inte skrivit många låttexter i min skribentkarriär. Det finns en himla bra anledning till det. Jag är just nu helt förbluffad över att jag, helt oavsiktligt, skrivit något som passar till musik...

Och så vill Skrivare i Halland göra ett reportage om Demoteket.
Och där finns ju jag med...
De vill gärna publicera utdrag ur "I spindelns nät och andra noveller".
Klart som fan att de får!

Och så drar jag till Göteborg på lördag, för att fortbilda mig i cirkelledarpedagogik. Tyvärr är det bara en endagskurs, så jag får ingen frukostbuffé... Däremot en maffig lunchbuffé.
Mmmm, buffé...

I lördags var det invigning för den nya bokhyllan, som egentligen inte är en "bokhylla" utan en "hyllvägg" med tjugo kvadratiska fack. Fördelen är att man kan sortera in sina böcker i en himla massa olika kategorier, vilket var tanken.
Alltså, alla böcker i lägenheten lades ut i staplar på golvet för att sorteras. Och det var en himla massa böcker... Jag hade inte en aning om att det var så många. Katten begav sig djärvt in i denna bokskog, och för ett tag var vi lite bekymmrade över att han skulle försvinna för gott där inne, men på katters vis kom han tillbaka efter en stund och välte bara ner ett par pocketböcker.
Tre och en halv timme tog det. Sen var allt på plats igen. Jag är riktigt nöjd med att ha samlat alla böcker i samma rum (förutom fackböckerna som bor i arbetsrumet).
Och sambon har fått en egen hylla till sina spel.
Så nu kan vi njuta av ordning och reda. Åtminstone i ett par veckor till. Sen är det bokrea...

Har fått bekräftelse på att min skrivarkurs om självbiografiskt skrivande också kommer att bli av. Fick deltagarlistan i dag och upptäckte (till min förskräckelse?) att det bara var kvinnor som var anmälda.
På Inspirationskursen är det bara en man anmäld.
Visst är det så att det är fler kvinnor än män som går skrivarkurser, det vet jag ju redan. Det har varit så på varenda kurs jag själv har gått och på nästan varenda kurs jag har hållit.
Men varför ser det ut så?
Jag kan inte fatta det...
Män har, i min erfarenhet, lika stor nytta av de här kurserna som kvinnor. Att få respons på sina texter är värdefullt för alla som skriver. Punkt.
Jag ser inte heller någon skillnad i graden av engagemang.
Jag har haft otroligt engagerade och flitiga elever, som har varit kvinnor.
Jag har också haft otroligt engagerade och flitiga elever, som har varit män.
Jag har haft totalt ointresserade och lata elever. Kvinnor och män.

Eller är det helt enkelt så att det är fler kvinnor som skriver?
Eller är det så att män tror att de inte behöver skrivarkurser?
Eller är kvinnor mer benägna att vilja göra saker i grupp?

Jag fattar det bara inte...

Jag antar att dagens fråga är hur man bär sig åt för att locka fler män till skrivarkurser.