Gothiques bokblogg

 

”Marie-Sophie räknade till tre för sig själv, tog ett hårdare tag i brödkaveln, slet upp dörren och exploderade i skratt: Raklång på skafferigolvet låg en utmärglad man i de slitna resterna av en rock, på fötterna bar han något som påminde om skor.”

 

I en liten tysk stad kallad Kükenstadt arbetar den unga Marie Sophie på stadens värdshus. Ute i världen rasar kriget, men i staden går livet sin stilla gång, tills Marie-Sophie en morgon hittar en utmärglad främling i skafferiet. Hon blir genast satt till att vakta den mystiske mannen, instängd i ett av värdshusets lönnrum, något som kommer att förändra hennes liv för alltid.

 

Dina ögon såg mig är en milt sagt myllrande roman, kollektivroman och magisk realism i ett, som berör såväl människorna i staden, som änglar och sagoväsen. Handlingen snirklar sig fram då Sjón kastar sig från den ena berättelsen till den andra, väver ihop och sliter isär. Sanning och myt blandas utan tydlig åtskiljning, sagor och sägner lever sida vid sida med andra världskrigets hårda verklighet. Och slutet är förstås öppet för tolkningar. Jag kan inte säga att jag är helt överförtjust i hans sätt att berätta, men det är onekligen originellt och oförutsägbart, fascinerande på sitt sätt. Språket är poetiskt och fullt av fantasifulla metaforer. Att Sjón skriver texter åt Björk förvånar mig inte ett dugg, det känns som om de lever lite i samma universum.

 

Även om jag inte direkt fastnat för den här romanen är det möjligt att jag försöker mig på att läsa mer av Sjón vid något annat tillfälle.

Julen närmar sig med stormsteg och jag sitter och grunnar på vad som skulle kunna lämpa sig som julläsning. Det är ju inte en helt oviktig fråga, och jag har skjutit upp beslutet in i det längsta.

 

Jag tänker något tjockt och episkt, eftersom jag i år faktiskt har ovanligt mycket ledighet kring jul. Så just nu står valet främst mellan Geroge R.R. Martins A Storm of Swords och Susanna Clarkes Jonathan Strange & Mr Norrell. Med tanke på släkten Starks valspråk känns ju just A Storm of Swords väldigt passande vid den här tiden på året, medan Jonathan Strange… känns mer gemytligt brittiskt, vilket inte heller är fel när man mest vill koppla av och mysa med en kopp te och lite god konfekt.

 

Knivigt beslut det här...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här håller på att förvandlas till en rekordläshöst för min del. Med tolv lästa böcker i november har jag redan passerat 100-strecket med råge i år. Och då har vi ändå en hel månad med läsning kvar...

Caitlin Moran - How to be a Woman
Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren - Cirkeln
Jonathan Safran Foer - Äta djur
Alan Moore & David Lloyd - V for Vendetta
Naomi Novik - Hans majestäts drake
Elin Nilsson - Istället för att bara skrika
Anna-Leena Härkönen - Nej tack
Hans Koppel - Medicinen
Renate Nedregård - Mirakel
Bengt Ohlsson - Kolka
Gail Carriger - Soulless
Karl Ove Knausgård - Min kamp del 1 (ljudbok)

Månadens bästa: Trots att jag sen länge är skeptisk till långa serier, har jag nu lyckats ge mig på två nya på en och samma månad. Som dessutom är riktigt bra. Så bra att jag faktiskt måste fortsätta läsa. Jag pratar förstås om Naomi Noviks drakar och Gail Carrigers steampunkiga The Parasol Protectorate.

Månadens "jag fattar inte riktigt grejen": Nej, långa serier är inte min kopp te i och synnerhet inte Knausgårds Min kamp. Mitt intresse för boken varierade väldigt under läsningen (lyssningen), men även då det var på topp blev det aldrig så intressant att jag kände att jag verkligen måste läsa vidare. De kvarvarande fem delarna får nog vara för min del.