Julångest

Eftersom jag och katten är ensamma hemma så sitter vi uppe och ugglar. Jag planerar jul, katten gör sitt bästa för att vara i vägen.
Det har nämligen just slagit mig att det faktiskt är jul nästa vecka. Och jag som knappt börjat handla julklappar. Eller det är väl inte riktigt sant, jag har faktiskt beställt julklappar. Fast frågan är om de hinner fram i tid...
Och så måste man ha koll på vad för sots julmat man ska ha, och då både jag och min sambo (och katten med misstänker jag) är vegetarianer så funkar det inte med skinka, prinskorv, köttbullar och sill. I och för sig var jag inte särskilt förtjust i varken skinka eller prinskorv. Och sill har jag aldrig tyckt om. Pappas köttbullar däremot, de kan jag sakna. Det erkänner jag.
Men det ser ändå ut att bli ett digert julbord, om vi bara kan få tag på allt vi behöver.
En liten gnagande julångest finns där dock. Som vanligt med andra ord. Julen blir liksom mer komplicerad då man blir äldre. Och jag har minnen av en rad barndomsjular att leva upp till. Gigantiska disneyjulgranar, tomte med riktigt skägg. Högar med julklappar. Köttbullar. Men det var länge sen och jag inbillar mig att jag inte längre vill ha det så. Att jag nöjer mig med enkelt och anspråklöst. Med mycket julmat förstås, men resten får vara. Inbillar jag mig. Och önskar i hemlighet att jag fortfarande var 8 år.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0