Värdet av ingenting
Alltså...
I en seriestripp skäller Nemi ut en kille på en fest för att han, det första han gör, frågar henne vad hon sysslar med. Och eftersom Nemi inte har något jobb så sysslar hon i princip med ingenting. Hon tycker att det är en astråkig fråga, det finns ju så mycket annat man kan snacka om på en fest. Hon avslutar med att be honom gå och vara dum i huvudet någon annanstans. Sen kommer nästa kille, och ställer samma fråga.
Jag håller med Nemi.
Det är den tråkigaste fråga man kan få. Och ändå envisas folk med att ställa den. Om och om igen.
Häromdagen hände det när jag var nere och lämnade en film, jag råkade känna expediten och det var ett tag sen vi träffats. Jag gav henne komplimanger för hennes snygga dreadlocks. Hon frågade vad jag gjorde nuförtiden. Jag svarade: ingenting. Alltså som i: jag gör ingenting.
Vilket är lögn och förbannad dikt.
Jag gör hur mycket som helst. Jag arbetar på mina böcker, skriver en massa, planerar skrivarkurser, sköter min hemsida. Jag ska själv gå en skrivarkurs nu i vår, och förhoppningsvis en kurs i cirkelledarpedagogik. Jag rider en gång i veckan. Och så söker jag jobb förstås, glöm inte det. Det är en hel vetenskap i sig. Jag har med andra ord hur mycket som helst för mig.
Och ändå: ingenting.
Ingenting som genererar några stora summor pengar alltså. Ingenting som kallas fast jobb.
Hur allt det jag sysslar med kan summeras som ingenting fattar jag inte. Och ändå är det jag själv som gör det.
Jag måste sluta med det där, att bara avfärda allt jag gör som ingenting.
Det är visst någonting.
Nästa gång någon ställer den där förbannade frågan igen så ska jag svara: åh, jag har fullt upp! Och sen räkna upp allt jag gör. Det tar nog en stund.
Förhoppningsvis går de iväg och är dumma i huvudet någon annanstans sen...
klart du gör någonting!:) bara för att du inte har ett välbetalt arbete betyder det ju inte att du inte arbetar. många enmansföretagare arbetar häcken av sig och har det väldigt skralt ekonomiskt, åtminstone de första åren.
jag tror nog att frågan du fick om vad du gör är av rent praktisk natur - det fungerar som en "samtalsöppnare" (det är något alla kan samtala om, då största delen av den vuxna befolkningen har någon typ av sysselsättning av förvärvskaraktär).
Det där är ganska intressenat faktiskt. Om man inte har ett arbete räknas det som om man inte gör nånting. Men det finns ett undantag: om man är föräldraledig. Då har man ju som sysselsättning att vara förälder och det har alla full förståelse för (iaf om man är kvinna). Men ärligt talat så är det ju inte så ansträngande att vara förälder. Sen när man börjar plugga/jobba så gör man ju både det och är förälder ;)
