Den kreativa klassen
Jag gillar att definiera saker, att försöka sätta en etikett på mig själv och saker i min omgivning. I vilket sammanhang existerar jag? Vilken grupp kan jag sägas tillhöra? Jag är inte säker på att jag alltid tror på mig själv när jag definierar en del av mig tycker fortfarande att det är onödigt begränsande, men samtidigt lite spännande. De flesta av oss vill nog trots allt ha en plats i ett större sammanhang. Det är en sorts trygghet.
Och efter att ha läst denna artikel i DN inser jag att jag fått en ny etikett att beteckna mig själv med. Jag tillhör den kreativa klassen.
Jag har aldrig identifierat mig själv utifrån de vanliga lönearbeten jag har haft. Jag kan bära ut tidningar i all evighet, jag kommer ändå aldrig att se på mig själv som tidningsbud. I stället är det kreativiteten som ger mig min identitet. Att jag själv är kreativ, uppmuntrar andra till att vara kreativa, och tar del av andras kreativa arbeten.
Då och då tjänar jag pengar på min kreativitet. Oftast är det riktigt dåligt betalt, men de pengarna känns ändå "riktigare" än de jag tjänar på mitt vanliga lönearbete. Jag har inte gjort arbetet främst för pengarna, jag har fått något annat också, en upplevelse, gödsel till mitt fortsatta kreativa skapande. Jag känner mig mycket mer nöjd med mitt arbete och mår bättre.
Som så många andra kreativa människor jag har träffat har jag mått som sämst under de perioder då jag tjänat som mest pengar, helt enkelt för att jag då inte hunnit vara kreativ i den utsträckning jag vill och behöver vara.
Och jag tror fortfarande inte att människor som mår dåligt av sitt jobb är till nytta för någon i längden.
Att kultur ökar tillväxten är för mig helt självklart. Det har jag, och många andra kreativa människor, förstått för länge sen. Men det är klart att det behövs en utredning och en rapport för att det ska bli synligt för andra. Nu hoppas jag att politiker och arbetsgivare tar till sig den här kunskapen och börjar satsa på kultur på allvar.
Och efter att ha läst denna artikel i DN inser jag att jag fått en ny etikett att beteckna mig själv med. Jag tillhör den kreativa klassen.
Jag har aldrig identifierat mig själv utifrån de vanliga lönearbeten jag har haft. Jag kan bära ut tidningar i all evighet, jag kommer ändå aldrig att se på mig själv som tidningsbud. I stället är det kreativiteten som ger mig min identitet. Att jag själv är kreativ, uppmuntrar andra till att vara kreativa, och tar del av andras kreativa arbeten.
Då och då tjänar jag pengar på min kreativitet. Oftast är det riktigt dåligt betalt, men de pengarna känns ändå "riktigare" än de jag tjänar på mitt vanliga lönearbete. Jag har inte gjort arbetet främst för pengarna, jag har fått något annat också, en upplevelse, gödsel till mitt fortsatta kreativa skapande. Jag känner mig mycket mer nöjd med mitt arbete och mår bättre.
Som så många andra kreativa människor jag har träffat har jag mått som sämst under de perioder då jag tjänat som mest pengar, helt enkelt för att jag då inte hunnit vara kreativ i den utsträckning jag vill och behöver vara.
Och jag tror fortfarande inte att människor som mår dåligt av sitt jobb är till nytta för någon i längden.
Att kultur ökar tillväxten är för mig helt självklart. Det har jag, och många andra kreativa människor, förstått för länge sen. Men det är klart att det behövs en utredning och en rapport för att det ska bli synligt för andra. Nu hoppas jag att politiker och arbetsgivare tar till sig den här kunskapen och börjar satsa på kultur på allvar.
Kommentarer
Trackback
