Gothiques bokblogg

Man kommer hem från Arvikafestivalen och tänker att man trots allt mår rätt bra. Man är lite hes och skrovlig i halsen, men det är väntat efter drygt två timmars skrålande till Depeche Mode. Man har trots allt inte Dave Gahans stämband. Man har blivit lite rödbränd om näsan efter all sol. Man har ett och annat skoskav. Man tänker att man klarat sig fint den här gången också. Man har inte ens frusit särskilt mycket om nätterna.
Och sen vaknar man plötsligt med den värsta post-festivalförkylningen på länge.
Meh...
Egentligen borde jag inte vara förvånad. Jag blir alltid förkyld efter festivaler. Fast den här har verkligen varit jävligare än vanligt. I går orkade jag knappt stiga upp ur sängen. Jag orkade inte ens läsa.
Däremot hann jag läsa en hel del på själva festivalen, eller snarare under de fjorton timmar som jag tillbringade på bussen till och från festivalen. Hela Albert Sánchez Piñols Kall hud och halva Lotta Lundbergs Låta sig hända. Att läsa Kall hud i brännande solsken kändes lite ironiskt men det höll i alla fall hjärnan sval.