Gothiques bokblogg

När jag började läsa Laurell K. Hamiltons böcker om Antia Blake - Vampire Hunter för en si sådär tio år sen blev jag vrålförtjust med en gång. Övernaturliga thrillers med en supercool hjältinna i huvudrollen och massor med sexiga vampyrer som rekvisita. Hamilton var också bland de första som skrev om övernaturliga varelser som om de vore en självklar del av världen (låååång före till exempel Charlaine Harris). Jag sträckläste Guilty Pleasures liggande på en strand (och fick en mycket lustig solbränna på köpet) och hann under samma sommar läsa del två, tre, fyra och fem. Det var ungefär så långt som serien hade hunnit vid den tiden. Sen dess har jag fortsatt att troget köpa och läsa böckerna om Anita Blake. Men någon gång efter den nionde boken började saker och ting förändrad. Böckerna var fortfarande spännande övernaturliga thrillers, men de där spännande delarna avbröts allt oftare av ändlösa diskussioner om olika parapsykiska fenomen och flera sidor långa grafiska sexskildringar. Men man läser vidare och hoppas att det ska bli bättre igen, även om ens förhoppningar blir lägre och lägre för varje bok.
Nu har jag insett att det nog inte blir det.
Efter att just ha läst Danse Macabre, del fjorton i serien, tvingas jag erkänna att Hamilton tappat greppet på riktigt. De där spännande delarna är nästan helt borta och i stället består boken till nittio procent av evighetslånga diskussioner och råknull i olika varianter. 517 sidor av diskussioner och råknull! Jag är så trött på sexskildringar att Stephenie Meyers "ingen sex innan du är gift"-propaganda känns som en frisk fläkt.  Men mest av allt känner jag mig blåst. Det här är ändå en författare som jag en gång såg upp till, vars böcker alltid fick det att pirra i mig av förväntan. Fan, jag skrev ju till och med ett fanmail till Hamilton! Och nu får jag denna fullkomligt undermåliga ursäkt till bok! När min sambo frågade mig vad den handlade om insåg jag att jag inte visste. Det verkar ärligt talat inte ens finnas någon handling i den.
Jag inser också att jag inte skulle ha varit lika arg och besviken om det gällt någon annan författare, någon jag inte haft lika stora förhoppningar på. Det gör helt enkelt ont när ens idoler faller.
Om jag kommer att läsa de kvarvarande delarna i serien? Ja, förmodligen. För att jag trots allt klänger mig kvar vid den lilla ynka gnuttan av hopp. Kanske, kanske Hamilton skärper sig nu. Kanske, kanske kan allt bli bra igen...