Gothiques bokblogg

Har jag berättat om min bokcirkel? Nej, trodde väl inte det. Och då har vi ändå hållit på i lite över två år redan. Cirkel består av en grupp kvinnor i blandade åldrar. Jag är yngst, vilket lett till att jag kärvänligt refererar till cirkeln som ”mina tanter”. Vi träffas cirka var fjärde vecka på stadsbiblioteket i Halmstad och läser med stor bredd.

I tisdags träffades vi för första gången efter sommaruppehållet för att diskutera Siri Hustvedts Sorgesång, vilken det rådde väldigt delade meningar om. Vi har tidigare också läst Vad jag älskade, av samma författare, och det blev därför ganska många jämförelser de böckerna emellan.

Själv tycker jag mycket om Hustvedt och tyckte att jag kom snabbt in i Sorgesång. Jag gillar hennes språk, hennes ton och stämningar och också hennes sätt att bygga upp historien, där en massa olika handlingar som till synes inte har särskilt mycket med varandra att göra, binds ihop på ett övertygande sätt. Men jag får hela tiden en känsla av att det döljer sig mer under ytan än vad jag begriper. Jag är också lite svag för Hustvedts akademikermän. Både Leo från Vad jag älskade och Erik i Sorgesång är sympatiska, om än lite torra, intellektuella figurer.

Men det fanns också de i cirkeln som tyckte raka motsatsen, som inte alls kände att de drogs in i boken och hade svårt att intressera sig för karaktärerna. Tråkiga, sa någon, svåra att tro på sa en annan. Ändå var vi ganska överrens om att många av karaktärerna är ganska extrema i sitt sätt att agera, förutom Erik då som mest är passiv, ett stillastående nav kring vilken allt annat snurrar. Det var just dessa extrema karaktärer som vissa av oss fann svåra att tro på. Vi kunde också enas om att förutom sorg, så är främlingskap och trauma tydliga teman i boken. Den mångfald av händelser som jag fascinerades av fann många andra rörig och onödig. De flesta av oss tyckte också att Sorgesång påminde en hel del om Vad jag älskade. De utspelar sig båda i samma typ av miljö, bland akademiker och konstnärer, och har båda män som berättare.

”Jag har definitivt fått nog av Hustvedt”, meddelade en av damerna efter diskussionens slut. Själv ser jag fram emot Den skakande kvinnan som kommer på svenska i höst. Så olika kan man tycka om en författare. Men det är å andra sidan det som är charmen med bokcirklar. Till nästa träff ska vi läsa En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie.