okynnesreserverande

I dag besökte jag den lokala biblioteksfilialen tillsammans med sambon, som skulle hämta ut en reserverad bok (något som i sig är så sensationellt att det nästan förtjänar ett eget blogginlägg). Han hämtar sin bok i receptionen, medan jag står en bit ifrån och kollar på böcker.

”Vi har en bok här till dig också”, säger plötsligt bibliotekarien.

”Jaha?” svarar jag och försöker febrilt komma på vad det kan vara för bok, kan inte minnas att jag reserverat något och har inte heller fått något meddelande om att det finns böcker att hämta. Och hur sjutton vet hon förresten att det är jag som ska ha boken?

Boken visar sig vara Märta Tikkanens Emma och Uno, som jag faktiskt helt glömt bort att jag reserverat.

Det är nämligen så att sen jag kom på att jag slipper undan reservationsavgiften om jag hämtar ut boken på närmaste filial istället för på huvudbiblioteket (det gäller i och för sig bara de böcker som filialen inte själv har) har jag blivit smått hänsynslös med mitt reserverande, så till den grad att bibliotekarien nu har full koll på vem jag är, medan jag själv har noll koll på vad jag klickat hem. Okynnesreserverande kallade min sambo det. Det ligger något i det…


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0