Ordet är fritt
I dag förklarade jag mig själv färdig med kursen. I två månader har jag flödesskrivit, skrivit ner drömmar, med mera, med mera. Egentligen hade jag inget särskilt syfte med kursen, jag behöve mest något att sysselsätta mig efter att ha gjort klart ett större projekt, för att inte hamna i ett "tomrum".
Jag har aldrig direkt använt mig av skrivandet som terapi. Jag inser att jag kanske borde göra det. Eller snarare att jag borde tillåta mig mer när jag skriver och inte alltid vara så himla kontrollerad. Om jag bara kunde skriva, utan tanke på eventuell publicering, borde jag, i längden, också skriva bättre. Öppnare. Ärligare. Friare. Om jag inte censurerade bort tre fjärdedelar av mitt liv från skrivandet borde jag också få mer att skriva om.
Jag tänker att jag borde prova, att jag borde börja jobba på att komma dit, till den punkten då jag bara kan släppa orden fria. Att inte värdera vissa delar av mitt skrivande högre än andra (vilket jag verkligen gör just nu).
Det är en god tanke.
Läser just nu: Jenny Jägerfeld - Hål i huvudet
(för att jag behövde lite lättsmält kvällsläsning. Fortfarande för mycket att göra för att våga mig på Kiernan.)
Camilla!
Vilken harlig blogg du har. Jag har varit inne flera ganger redan, och jag gillar verkligen att lasa om dina dagliga upplevelser, funderingar kring skrivandet, ditt och andras, boktips, etc.
Tycker du verkligen lyckas formedla och satta ord pa din stora passion pa ett satt som gor att jag som lasare ocksa blir sugen pa att lasa och skriva. Det ar underbart att se att du verkligen har fortsatt med skrivandet pa ett sa passionerat satt. Hur manga av oss fran Asa har gjort det, undrar jag.
Sjalv jobbar jag ocksa med skrivandet, fast det journalistiska, och pa spanska da. Det ar valdigt roligt, aven om det ju kanske inte ar exakt vad jag skulle onska att fa skriva om. men hur som helst forsoker jag att halla pennan vid liv pa fritiden.
Som sagt, jag kommer fortsatta folja din blogg med stort intresse! Ha det bra sa lange,
Manga kramar
sara
