Post-ledighetssyndrom

Så var det alltså ett nytt år igen. För min del har det börjat segt. Kanske är det all ledighet från skrivandet (frivilligt och ofrivilligt) som är problemet. För som de flesta vet är det alltid svårt att komma igång igen när man haft ett längre uppehåll.
Jag drar mig för att sätta mig ner framför datorn. Jag funderar på vad jag ska skriva. Inga idéer infinner sig. Kanske är det läge att ta itu med sånt som blivit över sen förra året.
Det ligger en oavslutad roman i min dator. Jag trodde att jag hade skrivit färdigt den för typ två månader sen, men upptäckte att slutet sög. Så jag raderade det. Nu har jag alltså en roman på 170 sidor utan något slut. När jag nu bestämt mig för att ta tag i det här problemet och faktiskt skriva ett slut (som jag inte kommer att radera) så upptäckte jag en massa andra saker som irriterade mig i romanen.
Och nu vet jag inte vad jag ska göra. Skrota alltsammans? Skriva om?
Jag får helt enkelt skriva ut alltihop och läsa igenom det, ändra det jag vill ändra och sen se vad det blir för slut. För just nu har jag inte en aning. Det är irriterande. Och lite spännande...

Det positiva med ett nytt år är att jag kan börja använda min Skrivarkalender.

Läser just nu: Vendela Fredricson - Landar

Kommentarer
Postat av: Mikael Ölmestig

Så praktiskt då att temat på skrivarkalenderns första månad verkar vara "att få ändan ur vagnen".

2007-01-06 @ 10:15:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0