I tid och otid

De senaste två veckorna har jag arbetat som tidningsbud. Upp klockan två på natten, leverera tidningar tills klockan sex. Sen hem och duscha, äta frukost och sova fram tills klockan ett på eftermiddagen. Fördelen är att jag har större delen av dagen över till att göra vad jag vill. Nackdelen är att större delen av dagen inte riktigt räcker till.
Jag har nog aldrig riktigt reflekterat över hur mycket tid jag egentligen ägnar åt skrivandet och annat arbete som är relaterat till det, skrivarcirklar, lektörsläsningar, bokrecensioner. Inte förrän nu.
Jag räknade ut att jag fick elva timmar kvar av dygnet, efter att jag räknat bort den tid då jag sov och arbetade som tidningsbud. Elva timmar över till att göra allt det som behövs göras.
Och jag upptäckte att det inte var tillräckligt.
En del tid försvann förstås åt vardagssysslor, som att laga mat, städa, tvätta, etc. Men det som blev kvar ägnade jag nästan uteslutande åt att arbeta med skrivandet. Och jag fick ändå ligga i som en myra för att hinna bli klar med saker i tid.
Som tidningsbud jobbade jag halvtid, tre och en halv timme per dag, sex dagar i veckan. Med skrivandet måste jag ha jobbat minst lika mycket.
Sammanlagt blir det mer än ett normalt heltidsarbete.

Som tidningsbud är det pengarna som driver mig. Jag jobbar för att jag vill ha betalt, inte för att jag tycker att jobbet i sig är särskilt givande. Visserligen är det helt okej att vara tidningsbud. Jag kan vara hur sunkig och morgonsur som helst, det är ingen som bryr sig, jag träffar knappt en människa ändå Man behöver inte tänka särskilt mycket. Men det är ett jobb som jag kan överge vilken sekund som helst och aldrig sakna.
Skrivandet däremot... Dåligt betalt, om man ens får betalt. Det tar tid, det kräver närvaro och koncentration.
Och skrivandet kan jag aldrig lämna. Inte utan att förlora en väsentlig del av mig själv. Även i de stunder då det är går som sämst då allt jag skriver känns som skit, är det ändå bättre än något annat jag har gjort.

Jag går och drömmer om den dag då jag kan betala räkningarna enbart med det jag tjänat på att skriva och arbeta med litteratur.
Då kanske jag äntligen kan få lite fritid också.

Läser just nu: Joyce Carol Oates - En författares övertygelse

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0