Att våga ta ut svängarna!

När jag ger mina skrivarcirkeldeltagare hemuppgifter brukar jag alltid föreslå ett tema som de kan utgå ifrån. Jag påpekar också att det är fullt tillåtet att inte hålla sig till detta tema och att de lika gärna får skriva något helt annat om de hellre vill det. Jag har med åren lärt mig att en del människor behöver få något att utgå ifrån, medan andra helst skapar helt fritt.
Men jag har också upptäckt att en del deltagare har en osund "skolbarnsaktig" inställning till det här med skrivandet.
I torsdags hade jag textdiskussion med mina deltagare. En av dem hade skrivit en väldigt bra text, men som, enligt mig, fick ett väldigt snörpligt slut, ganska tvärt avhugget och trist jämfört med resten av texten. Jag föreslog att hon skulle utveckla slutet i samma anda som hon haft genom den övriga texten. Och fick till svar:
"Men då håller jag mig ju inte till temat."
I ungefär tre sekunder var jag helt ställd. Vadå tema?
Sen kom jag loss och fick återigen förklara att det där med temat inte var något som de behövde ta hänsyn till alls. Deras första, och enda skyldighet , var att skriva en text som är så bra som de kan få den.
Av diskussionen som följde insåg jag att många av de här människorna, vuxna allesammans och med skolan långt bakom sig, fortfarande försökte lösa uppgifter som kunde matchas mot ett facit. De trodde att om de inte höll sig inom temats strikta ramar så löste de uppgiften fel. Men herregud, tänkte jag, skrivandet handlar ju inte om att lösa uppgifter, det handlar om att släppa loss. Det handlar om att våga experimentera, använda sin kreativitet och våga ta ut svängarna. Temat är bara en språngbräda att ta sats ifrån, sen går det att landa precis var som helst.
Nu i efterhand kan jag tycka att det är lite sorgligt. Har skolans strikta tänkande satt så djupa spår i folk att de inte ens vågar skriva fritt?
Skrivandet som hobby är tydligen stort i Sverige just nu, men jag börjar undra vad det egentligen är som folk sitter och skriver? Skrivarkurser finns det gott om men hur många av deltagarna sitter just och försöker lösa uppgifter i stället för att använda sin kreativitet fullt ut?
Och finns det förresten någon som har hittat ett motgift?

Kommentarer
Postat av: Maria

Jag går en kurs i kreativt skrivande just nu och jag har sett den där tendensen hos mina kurskamrater ibland. Ibland ramlar jag in i det själv också. Det är tråkigt. Snacka om att vara skadad av tidigare erfarenheter. ;)

2007-11-25 @ 00:46:13
URL: http://www.vildvittra.se
Postat av: Sofie

Sådana här diskussioner har vi på mina skrivkurser ibland med. Men jag försöker redan från första träffen ta upp det viktiga med inspiration och att låta sig följa med tankarna när de vill vindla iväg. Att i början avhålla sig från att tänka på en färdig produkt, eller att man skriver texten för lärarens skull, en tidsskriftsskull osv. Att skriva för sig själv. Det är där jag tror att man måste börja. De brukar haja väldigt snabbt =)

2008-04-03 @ 12:22:16
URL: http://skriva.net

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0