the strain
Min sommarkurs må vara över men jag har fortfarande inte släppt vampyrerna. Den senaste romanen i raden är The Strain av Guillermo del Toro och Chuck Hogan. Allt börjar med ett flygplan som oförklarligt stannar direkt efter landningen. Det är omöjligt att få kontakt med piloterna och också passagerarna är onormalt tysta. När räddningsaktionen sätter igång visar det sig att alla ombord på planet är döda, utan någon synbar orsak. Men ett par nätter efter landningen händer något som kommer att ändra historiens gång. Passagerarna har återuppstått som vampyrer.
Det här är en rätt skitig och brutal historia med riktigt monstruösa vampyrer, mer lika zombies än glittriga fotomodeller. Egentligen är zombies inte min kopp te, de är alldeles för osofistikerade monster för min smak, men trots det gillade jag verkligen den här romanen. Inte minst för att den faktiskt skrämmer mig. Det här är nämligen riktigt läskigt. Kanske är det för att allting känns så väldigt genomtänkt. Idén om att vampyrism orsakas av ett virus är inte ny, Richard Matheson använde den redan 1954 i I am Legend. Men del Toro och Hogan beskriver det på ett så övertygande sätt att jag faktiskt börjar tro på det. Framför allt har författarna lyckas skapa en riktigt krypande otäck stämning som verkligen drar in mig och håller mig fast. Tempot är egentligen ganska makligt i den första halvan av boken, samtidigt som man verkligen känner hur katastrofen onekligen närmar sig. Jag gillar också de flesta av karaktärerna, även om det är lite väl könsstereotypt. Varför är det bara de stora grabbarna som får sparka vampyrrumpa? Men utöver det så är det här en riktig sträckläsarbok. Den är dessutom tänkt som den första boken i en trilogi, så det är mer att vänta.
