författarporträtt: china miéville

En av mina absoluta favoritförfattare just nu är brittiske China Miéville. Han skriver fantastiska böcker i gränslandet mellan fantasy, science fiction och skräck (han föredrar att helt enkelt kalla dem ”weird” vilket är en rätt träffande beskrivning). Perdido Street Station, Miévilles första Bas-Lag-roman, har till exempel lyckats bli nominerad till priser inom både fantasy och science fiction. Den vann The Arthur C. Clarke Award 2001, men fanns också bland nomineringsförslagen till The Bram Stoker Award, som tilldelas böcker inom skräckgenren. Att inget svenskt förlag ännu översatt Miéville är bara att betrakta som ett enda stort tjänstefel.

 

I Miévilles sekundära värld Bas-Lag, där hans flesta romaner utspelat sig, förekommer både magi och avancerad vetenskap, inte sällan i mer eller mindre oheliga allianser. Ofta kräver magin vetenskapliga hjälpmedel för att fungera, liksom vetenskapen ibland är förvillande lik magi. Miéville gillar också att utforska gränserna för det mänskliga. Hur mycket kan en människa förändras utan att förlora sin mänsklighet? Är värdighet detsamma som att hålla fast vid sin mänsklighet eller kan man finna värdighet i att överge sin mänsklighet?

 

Miévilles berättelser skiljer sig också en hel del från den traditionella episka fantasy eftersom det aldrig finns ett öde som måste uppfyllas och därmed inte heller några profetior. Därför finns det inte heller någon status quo som måste bevaras, förändringar är oundvikliga. Till skillnad från många andra fantasyförfattare lägger Miéville inte heller någon större vikt vid vem som är god och vem som är ond.

 

En del av hans böcker ligger närmare urban fantasy eller alternativ historia, som till exempel The City & The City, som handlar om två östeuropeiska städer Besźel och Ul Quoma, vilka har olika språk och valuta, liksom olika kulturer. Men de existerar på samma plats, överlappande varandra, men de kan aldrig mötas. Innevånarna i de respektive städerna måste ignorera varandra, ose varandra, för det som existerar i Besźel kan inte existera samtidigt i Ul Quoma, man måste vara fullt ut i antingen den ena eller den andra staden, aldrig i båda samtidigt.

 

Berättelser med klara moraliska ståndpunkter och ett rättvist slut är mer lik sagan till sin natur, och Miéville är inte intresserad av att berätta sagor. Bas-Lag är en hård och tuff värld att leva i och också hjältar kan råka riktigt illa ut. Där finns inte heller några glamorösa rättrådiga alver eller otäcka och av naturen onda orcher. Miévilles fiktiva värld är, tack och lov, betydligt mer nyanserad än så. Den som gillar innovativ genreöverskridande litteratur får för allt i världen inte missa China Miéville.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0