läsdagböcker

Sen drygt sjutton år tillbaka för jag läsdagbok över alla böcker jag läser. Jag har snöat in på de förtryckta varianterna (men har också använt vanliga anteckningsböcker vid behov), och försöker skaffa en ny sort varje gång. Nu har jag nyss fyllt Läsdagbok för bokälskare från Kabusa böcker.

 

Det här är en lite dyrare och mer påkostad variant, som utöver läsdagboksdelen innehåller utrymme för listor över favoritförfattare, böcker att läsa, gåvor och lån, möten (t.ex. bokcirkelträffar) och boktips. Den innehåller också utrymme där man kan sammanfatta bokåret, eller rättare sagt fyra bokår, vilket jag dock inte hade mycket nytta av eftersom läsdagboken inte räckte ens ett helt år för mig. Det är synd, för jag hade verkligen kunnat tänka mig att umgås lite mer intimt med den här, och använda den mer aktivt. Men den känns som sagt inte riktigt proportionerlig. Om själva läsdagboksdelen kunde ha varit mer omfattande, skulle till exempel mötesdelen kunnat bli kortare. Inte ens jag, som för närvarande bollar tre olika bokcirklar, lyckades fylla den.

 

 

I Läsdagbok för bokälskare kan man, förutom att notera författare och titel, sätta betyg på boken med hjälp av olika smileys, utifrån hur du kände dig när du läste boken. Märkligt nog var de flesta av dessa negativa omdömen, eller väldigt abstrakta. Vad innebär det till exempel att känna sig ”utomjordisk”? Förmodligen är den här läsdagboken förstås tänkt att användas av lite yngre personer.

 

Alltså gav jag mig på jakt efter läsdagböcker för vuxna, och beställde hem två stycken av bara farten, Brombergs Jag läser – alltså finns jag samt en engelskspråkig variant betitlad Reading Journal for book lovers.

 

 

 

Rent spontant gillade jag den engelska varianten bäst. Den är lagom stor, snygg och med lagom mycket ”extramaterial” utöver själva läsdagboksdelen. Här får varje bok ett helt uppslag, det finns med andra ord gott om plats för egna kommentarer och tankar. Den innehåller också boktips, möjlighet att göra egna listor och samla citat. Den verkar helt enkelt kul att använda.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Brombergs läsdagbok är också väldigt snygg, men lite tråkig. Här finns det ingen förtryckt information att fylla i alls, den liknar mest en vanlig anteckningsbok. Visserligen öppnar det för ett fritt användande. Antingen kan man bara skriva ner titel och författare rakt av, eller använda en hel sida åt kommentarer om boken. Själv är jag som sagt lite förtjust i de förtryckta varianterna och blev således smått besviken på den här.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0