strindberg och jag del 3
Strindberg och jag… är vi polare än? Har jag kommit över min gamla aversion, nu när jag läst ytterligare två verk av honom, Giftas och Hemsöborna. Jag tror det är så här, att ju mindre av Strindbergs egna åsikter jag ser i texten desto bättre tycker jag om den. Alltså tummen upp för Hemsöborna och ett tveksamt ”nja” till Giftas. Inte för att den inte var intressant och välskriven, men Strindbergs åsikter är ganska svårsmälta. Och de blir så påfallande tydliga i Giftas. Det märks direkt när agitatorn Strindberg går in och föreläser, och en del av novellerna är snarare debattinlägg i litterär form.
Och hur vill han egentligen ha det? Kvinnor som gifter sig för pengar och status är fel, men kvinnor som yrkesarbetar och försörjer sig själva är också fel. Särskilt om de har barn, vilket de förstås måste ha, för kvinnor utan barn är onaturligt. Att han målar in de stackars kvinnorna i ett ganska trångt hörn verkar inte bekomma honom det minsta. Kvinnoporträtten i Giftas är milt sagt onyanserade, de är över lag dumma våp som inte fattar att de borde vara tacksamma för den starka manliga hand som vill leda dem. För det är ju männen det är mest synd om, enligt Strindberg.
Hemsöborna däremot är en lättsam och roligt bok, som är väldigt mycket lättare att ta till sig i vår tid. Här tycker jag också att Strindbergs fantastiska gestaltningsförmåga kommer fram mycket bättre, människorna är mer nyanserade och blir därför också intressantare. Berättelsen kommer i fokus och åsiktsmaskinen Strindberg håller sig i bakgrunden. Hemsöborna är nog den bok som stått sig bäst och som fortfarande känns läsbar.
Frågan är ju vad jag ska gå vidare med nu? Vill jag bli provocerad eller bara njuta av språk och gestaltning? Kanske är halva grejen med Strindberg hans förmåga att just provocera? Det är ju det han gjort sig känd för. Och jag måste erkänna, att oavsett hur illa jag tycker om Strindbergs kvinnosyn i Giftas, så är den också intressant ur ett historiskt perspektiv. Det är ju när Stridberg ger sig på sin samtid som han brinner som mest.
