Gothiques bokblogg

 

Eftersom jag inte riktigt har tid till att läsa något nytt i den här utmaningen den här månaden börjar jag genom att fuska och skriva om en gammal favorit, nämligen Den oändliga historien av Michael Ende.

 

Vi kan väl alla historien? Pojken Bastian flyr undan ett gäng mobbare och hamnar i en gammal bokhandel. Där hittar han boken Den oändliga historien, som han helt enkelt stjäl när ägaren verkar vara ovillig att sälja den till honom. Tillsammans med boken låser han in sig på skolans vind och tillbringar sen en både fantastisk och skrämmande natt där. Det visar sig nämligen att allt som händer i boken är sant och att Bastian har en avgörande roll att spela i landet Fantásien.

 

På något sätt är ju det här alla bokälskares önskedröm. Tänk att hitta en bok där man faktiskt kan påverka händerlserna, där huvudpersonerna hör när du hejar på dem, eller när du gråter med dem. Första gången jag läste boken var väl runt sjutton, arton år sen, och jag kände så himla väl igen mig i Bastian. Naturligtvis tokälskade jag den. Jag gick runt med ett fånigt leende och var allmänt salig. Jag minns det här jätteväl, och det var till stor del på grund av det minnet som jag bestämde mig för att läsa om den för ett par år sen.

 

Då det begav sig första gången läste jag boken väldigt snabbt. Den här gången tog det över en månad. Saken var att jag helt enkelt inte kom in i boken på samma sätt. Bitvis kändes den till och med ... jag skäms nästan för att säga det ... lite tråkig. Inte för att jag inte uppskattade den, men den där saliga pirrande känslan uteblev. Kan det ha med ålder att göra? Har jag blivit gammal och avtrubbad och utestängd från Fantásien för all framtid? Eller är det så att barndomsböcker helt enkelt är omgivna av ett nostalgiskt sken, att man minns den som bättre än de egentligen var eftersom ens krav var så mycket lägre?

 

Men till slut hände något. På de sista fem sidorna, när herr Koriander talar om Fantásien och alla sina resor där, kom det igen. Det där pirret, den där känslan av att vara nära något alldeles fantastiskt. Precis så som jag kom ihåg att det kändes första gången. Och när jag satte tillbaka boken i hyllan var det med samma smått saliga leende.

Jag tror att jag kommer att läsa boken igen, förr eller senare. Kanske kommer jag att tokälska den igen då, kanske inte. På ett sätt är ju berättelsen om Baltasar berättelsen om alla läsare överallt. När vi läser reser vi i Fantásien, och varje resa för med sig något nytt.

 

"'Det finns människor som aldrig kan finna vägen till Fantásien', sade herr Koreander, 'och det finns människor som kan göra det, men sedan blir kvar där för all framtid. Och sedan finns det också några som färdas till Fantásien och sedan återvänder till sin egen värld. Människor som du, Bastian. Och det är de som gör båda världarna friska'"

Jobba på sin bok till exempel. Det är ungefär det jag gjort den här veckan.  Finputsat och snyggat till och pillat på detaljerna. Och i dag blev jag klar. Hurra! Boken heter Det går bara inte och kommer ut på B. Wahlströms bokförlag i mars nästa år. Behöver jag säga att jag är nervös? Men det ska bli roligt också. Lite svindlande tanke, det där, att det faktiskt är på riktigt nu.

 

Nästa vecka hoppas jag att jag får lite blogginspiration igen, men nu behöver jag verkligen lite vila, med mycket te och läsning.

Nu tar jag helg, så det så. Och det här är lite av det som jag tänkt ägna mig åt.

 

 .. den där lila är också min."

 

Kissen hjälper till att sortera bokmärken.

 

Antal reservationer på Mo Yan, åters Nobelpristagare i litteratur: sammanlagt 30 (fördelat på två böcker,Vitlöksballaderna och Ximen Nao och hans sju liv)

 

Antal reservationer på E.L. James Femtio nyanser av honom: 65

 

Fast det är imponerande att Mo Yan, från att vara nästan helt okänd för de flesta, kommit upp i så många reservationer på knappt två dygn.

Bokfika på Skånskan med Mark Haddons The Curious Incident of the Dog in the Night-time, latte och mandelbulle.

 

 

I går när jag satt och plöjde igenom en bokcirkelbok i sista minuten (som vanligt) frågade sambon om jag inte tyckte att jag hade lite mycket ”pliktläsning”, det vill säga böcker som av en eller annan anledning ”måste” läsas. Jag kom fram till att jo, det har jag nog, och att ja, det går ut över annat som jag kanske hellre hade velat läsa.

 

Hur blev det så? Till att börja med så är jag för närvarande aktiv i tre bokcirklar, varav två som ledare. Det betyder att det varje månad är minst tre böcker som ska läsas, och som jag inte nödvändigtvis själv är superintresserad av. Det blir så när man ska bestämma böcker i grupp. Även om jag som ledare gärna försöker få mina deltagare att läsa just böcker som jag är intresserad av så lyckas det långt ifrån alltid. Men jag tänker också att det är en del av poängen med bokcirklar, att man får läsa böcker som man kanske inte själv hade valt.

 

Sen är det recensionsböcker, som jag visserligen själv kan välja i stor utsträckning, men som fortfarande ”måste” läsas, och det snarast. Och eftersom jag faktiskt får betalt för att recensera dem så ligger det naturligtvis i mitt intresse att göra det. Att jag har nog av pliktläsning som det är är en av anledningarna till varför jag inte vill ha recensionsex till bloggen också. Jag recenserar helst inte på bloggen, och om jag gör det vill jag ha total frihet över vad jag ska skriva om.

 

Men hur ska jag undvika att allt det här påverkar läslusten? I förra veckan satt jag och slet med Hypnotisören som var erbarmligt oinspirerad och långtråkig. Men tjejerna i bokcirkeln var superpeppade på den och jag kunde inte säga nej. Jag har funderat på att lägga ner någon av bokcirklarna, men det är så svårt att välja. Det finns ju mycket bra med dem också.

 

Kanske borde jag vara lite mer olydig, och faktiskt ta en bok som jag verkligen längtat efter ibland, även om jag egentligen inte ”har tid”. Just nu har jag gett mig den på att läsa ut Caitlín R. Kiernans The Drowning Girl innan jag börjat med något annat. Kiernan är för tusan en av mina favoritförfattare, men ändå har jag hållit på med boken i gott och väl en månad nu eftersom jag aldrig riktigt hinner sjunka in i den. Det kommer alltid upp något annat som ”måste” läsas först.    

 

Någon som har en lösning på problemet?

Knappt har bokmässebaksmällan lagt sig innan bokköparlusten börjar vakna till liv igen. Mitt bästa sätt att hantera detta är att gå till Byring & Bråte. Där kan man nämligen hitta alldeles utmärkt litteratur för en väldigt billig penning. Som til exempel dessa tre böcker för 20 spänn, sammanlagt.

 

Först blev det lite bohemliv och erotik. Lyssnade ju på Birgitta Stenberg på mässan och blev glad när jag hittade hennes Kärlek i Europa. Anaïs Nin är i ställlet för 50 skäms-boken, som jag fortfarande lyckats avhålla mig från att köpa.

 

 

Sen blev det lite allavrligare saker också.

 

 

 

På tal om Birgitta Stenberg så missa inte filmen Alla vilda på SVT 2 klockan 20.00 i kväll. Har hört att den ska vara riktigt bra.

Den Nordiska läsutmaningen avslutades ju i samband med Bokmässan, där jag dessutom lyckades lyssna på två av de författare jag läst. Innan jag går vidare till nästa utmaning, för naturligtvis finns det alltid fler, tänkte jag sammanfatta mitt nordiska år.

 

Totalt antal lästa böcker: 11

Antal böcker av kvinnor: 8

Antal böcker av män: 3

Antal romaner: 7

Antal diktsamlingar: 1

Antal novellsamlingar: 3

Antal egna böcker: 7

Antal biblioteksböcker: 4

Antal författare som var nya för mig: 4

Favoritbok: Åh, kom och se här - Hannele Mikaela Taivassalo, Jag vill behålla precis allting - Sanna Tahvanainen, och Nej tack – Anna-Leena Härkönen.

 

Ett av mina mål för utmaningen var att få läst en hel av allt det som står oläst i min egen bokhylla, och det lyckades jag ändå ganska bra med. Det var mest de små områdena, Färöarna, Åland och Grönland som tvingade mig till biblioteket. Romaner dominerar förstås, men jag lyckades få med en diktsamling och tre novellsamlingar. Jag verkar också ha en fäbless för finsk och finlandssvensk litteraur, då alla dessa hamnade bland favoriterna. Könsfördelningen är lite sned, men faktum är att jag rent generellt läser fler böcker av kvinnor än av män, oavsett genre. Det var inte heller särskilt många författare som var nya för mig, de flesta hade jag läst ett eller ett par verk av tidigare.

 

Nästa utmaning kommer att handla om …. böcker om böcker! Det är Västmanländskan som dragit igång den och den pågår fram till Världsbokdagen den 23 april. Jag botaniserar i mina hyllor och tror att första boken blir antingen Elizabeth Nobles Bokcirkelns bekännelser eller Alberto Manguels En historia om läsning.

 

Första höstmånaden är över, och höst innebär för min del alltid en massa recensions- och bokcirkelböcker. Jag fick till och med med en fackbok den här gången. Den Nordiska läsutmaningen är avslutad, men en ny är på gång. Mer om den senare. Det här är i alla fall vad jag har läst.

 

Knut Hamsun – Svält

Katrine Kielos – Det enda könet

Cornelia Funke – Reckless – Levande skuggor

Linda Olsson – Det goda inom dig

Emmy Abrahamson – Only väg is upp

Farahad Zama – Mr Alis äktenskapsbyrå

Melina Marchetta – Jellicoe Road

Pia Juul – Mitt förfärliga ansikte

Johanna Lindbäck – Som om jag frågat

 

Bäst i september: Jag älskar Cornelia Funke, så är det bara. Och hennes nya Reckless-bok är till och med bättre än den första.

 

Sämst i september: Jag vet inte riktigt om något var direkt dåligt, men jag blev inte särskilt imponerad av Linda Olssons Det goda inom dig. Hade väl hoppats på en mer komplex roman än jag fick

 

Månadens fackbok: Fantastiska Det enda könet av Katrine Kielos. Det är inte många som kan få mig intresserad av att läsa en bok om ekonomi, men Kielos lyckas. Jag blir både förfärad, intresserad och väldigt mycket klokare av att läsa hennes böcker.

Eftersom jag är för trött för att orka skriva en massa kör jag en bildkavalkad från min mässhelg.

Here we go ...

 

Kom i stämning på tåget till Götenorg med hjälp av DN Boklördag och en stor kopp te.